Så var serien då äntligen igång, efter nästan ett halvårs harvande under mörka, ofta iskalla kvällar. Alla träningsmatcher var avklarade, och vid summeringen var man nog ganska nöjd i Viggan med vad som tilldragit sig under den frostiga delen av året. Inte minst hade den sista träningsmatchen, mot Bissarna nere i Nyköping, skapat förhoppningar om en bra fortsatt skörd under säsongen, även om det sägs att ett dåligt genrep brukar bli en bra premiär… eller varför inte tvärtom?

Långfredagen är ju med bibliska mått mätt en dag av lidande, och det var också något Viggan fick erfara med eftertryck när seriepremiären förra året inleddes på just Långfredagen. Då var det FC Järfälla som grusade Viggans påskglädje och vann med 5-0, sedan Viggan tidigt fått en man utvisad, vilket kraftigt bidrog till det stora målunderskottet. Den här Långfredagen var det våra gamla lokalkonkurrenter från Österåker som skulle sätta käppar i hjulet.

Förra året hade Österåker vunnit på hemmaplan med 2-1 efter en straff i 90:e minuten, något som Viggan fortfarande vägrar att glömma. Hemma på Hägernäs IP gick det dock bättre, då Viggan vann med 1-0, men det var ju på Hägernäs IP som sagt. Nu skulle det hela avgöras på Vikingavallen, inför en åskådarmassa på närmare 250 personer, där en icke oansenlig del kom från Österåker, åtminstone att döma av decibeltalen.

Bägge lagen hade enligt uppgift förnyats och föryngrats under vinterhalvåret och Aftonbladet, som förra året gissade käpprätt åt skogen, gav sig nu ånyo i kast med att gissa utgången. Jorå, Viggan sattes som trea i tabellen, medan Österåker fick nöja sig med en elfteplats. Oddssättarna gjorde för dagen även de ungefär samma bedömning. Alltså, Viggan var solklara favoriter, trots det gråa vädret.

Kl 13.00 på Långfredagen blåste Paul Shamoun igång matchen. Redan efter två minuter antecknades Österåkers helgrå pantrar för sitt första anfall, även om det rann ut i granulaten. I den 5:e spelminuten får så Samuel Östlund en smörpassning på foten inne i slottet, och gör en nästan 360 graders snurrfint, innan han siktar och skjuter, men Simon Svensson i målet fick bollen i magen. Mycket bra chans var det men sikten var tydligen dålig.

Samuel, som ogillar att lämna planerna utan att ha gjort mål, gör ett nytt försök två minuter senare och skjuter nu istället i steget, samtidigt som han får samme målvakt att slänga sig åt rätt håll och ta bollen nere vid stolproten. Ännu ett bra läge. Men så länge Simon i målet befinner sig i rätt position, verkar det svårt för den med lejonman försedde Samuel att pricka rätt.

Efter en kvarts spel får Österåker till ett skott som Kevin Lund elegant plockar ner. Minuten efter kommer ytterligare ett, nu ett diagonalt skott, som tar i Kevins bortre stolpes insida och ut till Viggans stora glädje. Österåker uppvisar nu en icke helt ovass sida, och man undrar om oddssättarna har varit helt fel ute.

Samuel, som inte vill frångå sina vanor, gör ytterligare en räd in på grå mark, och försöker i den 20 minuten med ett lobbskott som skulle ha kunnat gå över målvakten, men då denne tänjde sig maximalt lyckades han även stoppa bollbanan. Det är ofta vid sådana här tillfällen som den berömda Västgötaklimaxen brukar slå till och så gjorde den även denna gång.

Efter 21 minuters spel lyckas Österåker tråckla sig in i Viggans straffområde och med en densitet på 8 spelare/kvadratmeter är det svårt att hålla sig på benen, vilket även en i Österåker också misslyckades med. Domaren, som var mycket liberal i sina bedömningar under matchen och tillät en hel del kraftfullt spel, tyckte dok att det nu var dags att frångå dessa principer varför han blåste samtidigt som han pekade mot straffpunkten.

Redan då var det nog ingen bland de röda som förstod något, och vid flera VAR-granskningar efter matchen måste man nog tillstå att domaren var ute i ogjort väder, då situationen knappast var föremål för en straffbedömning. Nåja, Viggan hade vant sig från straffen förra året, då man också åkte på en minst sagt tveksam straff. Hursomhelst, bollen gick i fel hörn och Österåker ledde lite otippat med 1-0.

Trots Aftonbladets profetior, oddssättarnas smickrande siffor och en icke oäven försäsong, var det liksom inget riktigt ville funka som normalt för Viggan denna dag. Nu var det istället de helgrå pantrarna som for runt som skållade påskharar medan Viggan hade stora problem med växellådan. Passningsspelet som tidigare nått oanade höjder, hade nu fått granulat i maskineriet.

Inte blev det roligare när Hjalmar Thorgerzon åkte på en riktig näsbränna och blev tillfälligt golvad, men kunde efter att fått något tampongliknande i näsborrarna fortsätta kampen. Och kamp blev det, men oftast var det så att bollen inte gick Viggans väg denna dag. Ett typexempel på detta utspelar sig i den 39:e minuten, då Hugo Ulfberg från vänsterkanten får in en bra boll precis framför mål, där den siratlige Erik Rylander dundrar fram och är en hårsmån från att stöta in bollen i mål.

Viggan har dock chansen att jämna ut det målmässigt i den 43:e minuten då Max Widlund passar fram till Erik Rylander som är en hårsmån från att nicka in bollen. Minuten efter har Hjalmar, med näsan, driftigt snott bollen och spelat fram till Eric Rylander som gör en intelligent bedömning av situationen, innan han förpassar bollen till den framrusande Samuel, som är en nanosekund efter målvaktsSimon på bollen. Bollen går dock ut till hörna trodde alla… men så bidde det inte.

Första halvleken var avklarad och Viggan hade lite oväntat hamnat i ryggläge, oftast på grund av förmodade påskspänningar och favorittryck, vilket nog bidrog till att man aldrig kom upp till normalstandard. Men med lite halvtidsvila skulle nog allt rättas till, efter att Robert Björknesjö haft högläsning ur Paulus Korintierbrev. Björknesjö vet nämligen vilka harposträngar han skall spela på.

Knappt fyra minuter hade gått av den andra halvleken innan det var dags för Samuel med lejonmanen att visa sig på styva linan igen. Det hela började med att Max Widlund på högerkanten lyckas få in bollen där den reslige Samuel står målhungrig och väntar. När bollen väl kommer har Samuel roterat åtminstone ett varv för att uppnå maximal utväxling på snurren.

När han så snurrat de 360 graderna, hinner han dessvärre inte uppfatta bollbanan, utan istället uppstår ett ganska stort hål i luftrummet, medan Samuel ovetandes fortsätter att rotera kring sin egen axel. I den 52:a minuten uppstår så ett nytt jätteläge. Det är Hampus Svensson den här gången, som drar in en bollen i smeten, där Viggan nu har dragit samman en icke oansenlig styrka.

Bollen går till Erik II (Wallin) som skickar in bollen framför mål, där Eric I (Rylander) medelst en välartikulerad bredsida förväntas slå in bollen i mål, men en förmodad kastvind, eller liknande, såg till att bollen gick snett utanför/över. Men nära skjuter ingen hare, såvida det inte rör sig om påskharar, och sådana fanns det gott om denna eftermiddag i det röda laget.

Högläsningen ur Korintierbrevet har verkligen fått fart på Viggan och alla väntar nu på kvitteringen till att börja med. Då händer det som inte får hända. En Viggannick som blir till en bakåtnick, ger Österåker chansen att vända spelet genom en perfekt passning ut på vänsterkanten till den gråmunderade Ahlberg från Österåker. Denne skickar in bollen framför mål, där en kerubliknande försvarare låter det långa benet gå före det andra, när han sittandes bryter bollbanan så att bollen istället går in i det egna målet, medan han själv sakta glider fortsatt sittandes framåt.

Mer otur går inte att ha. Några decimeter till åt vänster och brytningen hade varit högoktanig. Men så är livet ibland. Men det kan vara värre också… som en minut senare. Men innan denna minut hade gått till ända kunde Tom Dahlin i Viggan få in en boll till Pontus Elfstrand, som befinner sig i slottet, och skjuter på volley direkt i magen på Simon i målet. Samme Simon, som skulle visa sig bli ett rött skynke för Viggan.

Direkt efter Pontus skott gör nämligen nyss nämnde Simon en utspark av sällan skådat slag. Bollen går över nästan hela planen, över den retirerande kerubliknande Vigganförsvararen och en framåtlöpande Harry Suff från Österåker. Harry Suff, som är betydligt högre och något snabbare än den röde försvararen, hamnar nu tillsammans med denne och en utrusande Kevin Lund i Vigganmålet på exakt samma koordinat varvid det uppstår virvelströmmar i luften.

Eller är det möjligen Harry Suff som gör en ballerinaspark högre än Kevin Lund, vilket ju är omöjligt, eller är det månne Kevin, som boxar bollen rakt upp och som sedan våbblar bakåt in i mål. Oavsett vilket, så händer dylika saker väldigt sällan. Men detta var en dag då allt hände Viggan och det var inte bara en gång. Det sägs att hela Österåkerlaget åkte och köpte Trisslotter i järnvägskiosken direkt efter matchen.

Drygt fem minuter senare kom Österåker fria med Kevin tvenne gånger efter varandra, utan att lyckas överlista denne. Och i backspegeln ser det närmast ut som en mental kollaps i det röda lägret under denna svarta period i Viggans historia. Två baklängesmål på en minut plus risken för en upprepning. Men trots denna desperata situation vägrade Viggan att ge upp hoppet. I den 72:a minuten spelar Pontus fram bollen till Eric Rylander, som spelar ut till Samuel som får ett jätteläge men skjuter mitt på.

I matchens sista skälvande minuter lyckas Viggan nästan få till ett tröstmål sedan Lukas Hollingworth, som siste man i ett flipperspel framför Österåkermålet får på ett skott, men vars öde endast noteras som en hörna. Matchen blåses av och frågan var då vilka som var mest snopna. Var det Österåkrarna, Aftonbladet, oddssättarna eller Vigganspelarna?

Gladast var nog Österåkrarna, medan Viggan nog fortfarande funderar över vad som egentligen hände, ty konstigt var det. Tre diffusa mål och ett tämligen halvdiffust Viggan, där man aldrig, bortsett från några riktigt bra stunder, fick till det som man hade förväntat. Nu är ju Viggan van med Långfredagar som inte brukar gå deras väg, så det är bara att spotta i skorna och ta nya tag.

/Gula Örnen

Laguppställning
Kevin Lund
Jonathan Vestman
Hampus Svensson (66)
Erik Wallin (66)
Pontus Elfstrand (82)
Samuel Östlund
Hjalmar Thorgerzon
Max Widlund (57)
Marcus Aggebo, K
Hugo Ulfberg (66)
Eric Rylander
Otto Levin, ers (66)
Tom Dahlin, ers (57)
Lucas Hollingworth, ers (66)
Oscar Helmersson, ers (66)
Filip Neumann, ers (82)
Filipe Santos, ers
Jack Eriksson (MV), ers

Målgörare
-

Gula kort
-

Röda kort
-

Domare
Paul Shamoun, HD
Mimmi Damtew, AD1
Vedad Kestendzic, AD2

Matchens VIKing
Pontus Elfstrand

Publik
230 personer

Väder
+11, halvklart

Kalendern