Lördagens match mot Enebyberg inramades av de bästa yttre förutsättningar man kan tänka sig, en riktigt fin högsommardag. Det är inte alltför många gånger Viggan fått spela dagtidsmatcher med solsken, så dagens klimat var ytterst välkommet, särskilt från åskådarhåll och även om antalet inte var så stort, så återfanns mången med Viggansympatier i mängden.

Motståndaren Enebyberg har gjort en klassresa under de senaste 15 åren, liksom Viggan, må vara att de rest åt olika håll. Enebyberg låg 1997-1998 faktiskt i division 2 (vilket då hade en högre klang, innan seriesystemet gjordes om 2000). På den tiden låg Viggan i botten av division 6, med bud på att ramla ur.

Senast Viggan och Enebyberg möttes, bortsett årets våromgång, var 2002 och 2003, då Enebyberg dalat till division 5. Första året vann Viggan med 2-1 och 7-1, medan resultaten 2003 blev 3-3 samt 2-1 i Viggans favör. 2003 vann Viggan dessutom division 5 och gick upp i fyran och sedan dess har lagens vägar varit skilda, tills nu. I våromgången vann Enebyberg med 3-2 och nu med inte mindre än 5-0.

Med tanke på det geografiska läget, måste dessa möten klassas som högoktaniga derbyn och det är mot den bakgrunden ganska typiskt att Viggan i just dessa möten skulle lida så stor brist på manskap. I första mötet var det till största delen beroende på skador och det var till och med svårt att få ihop en bänk.

Denna gång var det lika illa, då inte mindre än sju startspelare från förra omgången saknades pga avstängningar, resor och jobb, varför bänken också denna gång blev lika kort och bestående av ej helt flygfärdiga aspiranter. Problem med bänken hade även Enebyberg, som på matchdagen fick veta att en spelare befann sig på en utlandsvistelse, vilket gjorde att de inte hade några reserver alls.

Enebyberg hade de senaste omgångarna tvingats ställa upp med endast elva man och ibland med en avbytare, då de yngre förmågorna från det inkorporerade Djursholm uppenbarligen ej stod till förfogande pga diverse anledningar. Innan dagens match hade Enebyberg 13 förluster och endast fyra vinster, där de senaste fyra matcherna utgjorts av idel förluster. Viggan hade då en betydligt bättre utveckling, även om segrarna var lätträknade.

Dessvärre har det visat sig att Viggan i år inte har gjort några direkt strålande matcher mot de lag som legat bakom oss i serien, något vi skulle få uppleva på det mest övertydliga sätt denna dag. Trots all åderlåtning, upplevde man ändå att man kunde ställa ett slagkraftigt lag på benen, må vara att positionskonstellationerna blev helt nya för de flesta, något som senare också skulle visa sig få en avgörande betydelse för matchutvecklingen.

Nästan ganska direkt kände man att Enebyberg var helt medvetna om att denna match var deras sista halmstrå, för att ha en chans att kunna hänga kvar i serien, något som också kom att fälla avgörandet. Epitetet ”tokladdade” var nog inte fel etikett att sätta på Enebybergarna denna dag, vilket fick Viggan att bli tvåa på det mesta i denna match. Även om första chansen för Enebyberg dröjde till den 17:e minuten, då Petri tvingades att rädda ett friläge, så började man ana ugglor i mossen. Minuten efter var det nästan dags igen för påhälsning.

Enebyberg dominerar spelet från början och Viggan har inget spel värt namnet och tvingas hela tiden jaga boll, och när Enebyberg i den 19:e minuten får en hörna, görs ett antal försök från de röda att få bort bollen utan synbart resultat och istället tillåts de lila att enkelt peta in bollen och det står 1-0, något som legat i luften ett tag.

Bortsett från att de lila har bollinnehavet, visar kampvilja, skapar chanser och verkar ha grepp om var kollegorna på planen befinner sig, gäller det omvända för det röda laget. Det var klasskillnad mellan lagen, där de lila med sin inställning bestämde var skåpet skulle stå.

Alltför ofta tappade de röda boll i uppspelsfasen och vid ett av dessa lägen kan Enebyberg enkelt kontra in 2-0 och nu kände man att det inte fanns mycket som tydde på att de röda skulle fixa den här matchen. När man sedan drar på sig en straff i den 33:e minuten var rullgardinen halvvägs nere, särskilt som straffen gick in vilket betydde 3-0.

Aldrig tidigare har Viggan presterat ett så uruselt spel och man önskade bara att det skulle bli halvlek, så att alla fick samla ihop sig, så illa var det faktiskt. Viggan noterades för en målchans under första halvlek och det var när Mild hade möjlighet till en reducering, men bollen går just utanför stolpen. I övrigt var det i princip att jaga boll, men det var inte bara i bollinnehavet som Enebyberg överglänste Viggan, utan det var framförallt i inställningen.

Ingenting kunde bli sämre än det som uppvisats under den första halvleken och uppenbarligen hade en del åsikter utbytts i pausen, i kombination med en del omdisponeringar av spelarmaterialet, ty lite bättre såg det ut i början av andra halvlek. Houlst kan i den 53:e minuten frispela Yannick, som dock avvaktar lite för länge med att försöka få in bollen, varvid denna feta chans rann ut i sanden.

I den 61:a minuten är nog de flesta övertygade om att Houlstens skott skall gå i mål, men även den bollen rullar bredvid stolpen. I den 68:e har Yannick ett jätteläge att göra mål, men målvakten tar bollen. I den 75:e minuten lägger Martin Brogren en ny variant av frispark, en skottlobb, som så när smiter in i krysset, men tas av målvakten i sista sekunden. Därefter dog Viggans offensiv helt ut.

Ja, detta var vad Viggan kunde prestera, som med lite tur kunde ha lett till något eller några mål, men i övrigt var det inte mycket att yvas över. Enebyberg hade å sin sida ett flertal chanser att spä på sin ledning, som exempelvis i den 78:e, då man skjuter i stolpen. Viggans försök att snygga till siffrorna skapar milsvida öppna ytor i de bakre leden, vilket också utnyttjas av motståndarna.

I den 80:e minuten skjuter man ett långskott som innebär 4-0 och när Viggan från backposition skall skjuta bort bollen, så skjuter man på en motståndare, och så var det 5-0 och förnedringen var total. Även om det fanns vissa individuella förtjänster i Viggan denna dag, så kunde dessa inte uppvägas av en totala avsaknaden av kollektivt samarbete. Må vara att det var en så gott som helt ny uppsättning av spelpjäser, men var fanns inställningen? Från åskådarplats såg det väldigt blodfattigt ut.

Efter sju raka matcher, där man har kunnat skylla på otur och diverse andra bortförklaringar, så står man lite mållös denna gång och man får bara hoppas att man på lördag, mot Rissne, vill visa att det som hände på Enebybergs IP var en engångsföreteelse. Efter Rissne väntar för Viggan i tur och ordning, Viksjö, Vaxholm och Ursvik. För Enebyberg väntar Vaxholm, Ursvik, Järfälla och Ängby. Och nu är det inte längre bara Enebyberg som vi måste hålla koll på.

/Gula Örnen

Laguppställning
Petri Anufrijeff
Daniel Ghazarian, (46, 72)
Christer Dahlgren
Martin Brogren
Mikael Houlst, K
Niklas Magnusson
Henrik Zacco
Markus Mild
Yannick Broh
Sam Schamborg
Mikael Sten (72)
Daniel Breeze, avb
Krister Jansson, avb
Florian Grunow, avb (46)

Målgörare
-

Gula kort
Yannick Broh (65)

Röda kort
-

Domare
Robert Vangeus, HD
Mehmet Akif Elcim, AD1
Joakim Lindh, AD2

Matchens Viking
Absolut - INGEN

Publik
37 personer

Väder
Soligt, +22