En olycka brukar sällan komma ensam och lördagen den 14 september var en sådan dag. Inte nog med att Viggan torskade mot Rissne utan Enebyberg, som verkar ha vaknat till liv nu på sluttampen, snodde en poäng av Vaxholm, samtidigt som Ursvik sänkte Hässelby med 4-0 och bättrade på sin målskillnad. Rissne passerade nu Viggan med två poäng, medan Enebybergs andedräkt känns allt starkare och även Ursvik klättrade upp på samma pinne på stegen som Viggan.

Avståndet mellan Viggan och Enebyberg minskade förra helgen med 10 mål och tre poäng och nu är det bara fem poäng som skiljer lagen åt, med tre matcher kvar. Vem har de starkaste nerverna? Efter förra helgens bottennapp i närkommunen, var nerverna på helspänn inför Rissnematchen, åtminstone hos åskådarna. Skulle man få uppleva ytterligare ett magplask, eller…?

Nej, inte spel- och chansmässigt, men dock poängmässigt, då Rissne till sist lyckades vinna med 2-1, där segermålet gjordes med bara sju minuter kvar, ett fenomen som man dessvärre har fått lära sig att leva med denna säsong. Förra gången lagen möttes förlorade Viggan med 0-1, men då lyckades man inte skapa något som tillnärmelsevis kom i närheten av vad man gjorde idag.

Alltför många gånger har Viggan fallit på mållinjen, men idag kan man inte skylla på motståndarna, utan bara på sig själva, då man endast lyckades få in ett ynka mål på alla dessa chanser som man skapade under matchen, något som också blivit legio detta år. Hittills har det bara blivit sex poäng på de senaste sju matcherna: Sumpan, 0 poäng; Järfälla, 1p; Skå, 1p; Spånga, 1p; Hässelby, 3p; Enebyberg, 0p och nu 0p mot Rissne. Även den mest opartiske måste hålla med om att det istället borde ha blivit 10-15 poäng.

Dessvärre lönar det sig föga att gråta över spilld mjölk och det är bara att acceptera tabelläget och blåsa upp bröstkorgen inför nästa match, mot tabellettan Viksjö, som säkert inte glömt vad som hände senast. Men nu gällde det Rissnematchen, ännu en måstematch, som dessvärre inte gick Viggans väg denna gång. Det började inte heller bra, då Rissne tog kommandot redan från start och hann till och med skapa några bra lägen, dock utan resultat.

Det skulle dröja en kvart innan Viggan hade hunnit samla ihop sig, men då kom man också på bred front. Sålunda har Markus Mild ett jätteläge efter en hörna i den 11:e minuten, dock utan att man hörde något nätrassel. Fyra minuter senare är det Glenn Niklas Jonssons tur att fresta lyckan, men även här blev det lottlöst. Minuten efter skär han ånyo in från vänsterkanten och kan skåda målisen i vitögat. Hade någon stått framför mål, hade det bara varit att sätta fram foten, men ingen var där dessvärre.

Viggan har nu tagit över kommandot och har skapat ett ordentligt tryck på Rissneförsvaret och i den 21:a minuten får Larry, efter ytterligare ett bra Viggananfall, möjlighet att prova skottlyckan, men det blev för löst. Men Rissne är inte overksamma de heller och testar Petri med två distansskott, men denne är dock på alerten och tar bollarna tryggt. I den 25:e har Viggan en riktigt lång belägring av Rissnes straffområde och testar ett flertal skott efter en hörna och det såg nästan ut som ett flipperspel, där kulan studsade mellan alla närvarande ben, dock utan att ge poäng. Men någonting hänger i luften.

Matchens absolut fetaste chans kommer så i den 33:e minuten, då Glenn lyckas frigöra sig mitt framför mål och ej från vänsterkanten, som omväxling, vilket gör att han nu står öga mot öga med Rissnemålvakten. Då Glenn som bekant är enbent, visar efterkonstruktioner att han lägger bollen till vänster om målvakten med sitt stödjeben, det högra alltså, och man får förmoda att det var därför som bollen gick i stolpens insida och ut. Alla trodde nog att den skulle gå i mål.

Nåväl, nu var det bara en tidsfråga innan Viggan skulle få utdelning, det var nog de flesta helt överens om. Lite surr i omklädningsrummet i paus så skulle nog gladpacksfolien i Rissnemålet ge vika. Men knappt hade man hunnit ut på planen förrän matchtavlan blinkade 0-1 till Rissne och då hade endast 3-4 minuter gått. Ett till synes ofarligt skott från 25-30 meter, en sk ormdödare, som lyckas leta sig in vid Petris högra stolpe, förstör upptakten av andra halvleken. Västgötaklimax är ett slitet uttryck, men här kan det väl komma till pass.

Dessvärre fick målet en negativ inverkan på Viggans psykiska hälsotillstånd och mycket av den sisu, som uppenbarats under den första halvleken, var nu som bortblåst, vilket i sin tur ledde till att Rissne fick härja lite som man ville och det var ytterst glest med några röda framträdanden i Rissnes målhang. Nu fick man hänge sig åt att upprätthålla ställningarna bakåt och det var ofta som Rissne kom på ovälkomna besök under en lång period.

I den 71:a minuten tvingas Petri göra en mycket bra räddning och minuten efter skjuter Rissne i den bortre stolpens insida, men bollen går ut, så därvidlag är antalet aluminiumträffar lika. Nu har Viggan det riktigt tungt och man känner att det är betydligt närmare 0-2 än 1-1. På något sätt kändes det som självförtroendet innanför de röda tröjorna var som bortblåst och organisationen i spelet likaså.

I den 76:e har Viggan dock ett riktigt bra läge till en kvittering, sedan Thuna lagt en frispark in i straffområdet, som både Mild och Zacco gör ett försök att nicka i mål (se bild), men dessvärre var de för slätkammade och missade bollen med millimeter, bägge två. Minuten efter har Rissne ett bra läge men skjuter över. Dessvärre är det inte mycket som tyder på att Viggan skall kunna rida ut stormen, då det ser lite moloket ut på vissa håll.

Om man var trötta då, så gick rullgardinen definitivt ner i den 83:e minuten, då Rissne fick en högerhörna, en kort sådan, som efter diverse mellanspel hamnar hos en skottvillig motståndare, som från ett rejält avstånd får se bollen gå rakt upp i Petris högra kryss. Ett snyggt mål i och för sig, men viss kritik har i efterhand kunnat riktas mot dem som var närmaste anhöriga vid bägge baklängesmålen, eftersom bollinnehavaren ej kunde oskadligöras innan skottillfället.

Något som var direkt påtagligt under den andra halvleken och då särskilt under denna fas, då Rissne tilläts härja alltför fritt, var den ofta totala avsaknaden av ett koordinerat passningsspel mellan de röda spelarna. Felprocenten i passningarna var ofta skriande högt, något som spelade motståndarna i händerna. Det absolut enda positiva med Rissnes andra mål, var att Viggan nu insåg att tiden var knapp och om man skulle kunna göra något, så måste man agera nu och det snabbt.

I den 85:e minuten får Viggan en hörna, på vilken Henrik Zacco elegant språngnickar in en reducering till 1-2, något som direkt ökar adrenalinhalten hos alla i Viggan. Minuten efter får Zacco möjligheten att i ett bra läge bättra på målskillnaden, men skottet går dessvärre över, men ett bra läge var det. Ännu en minut senare tvingas Petri, i ett tillfälligt Rissneanfall, att göra en bra räddning.

Men från och med nu finns bara ett lag på banan, Viggan, och Rissne tvingas tillbringa resten av matchen i sitt eget straffområde. Viggan radar upp ett antal hörnor och i den 88:e räddas exempelvis bollen på mållinjen av en spagatstående back, sedan målvakten blivit helt överspelad (se bild). Viggans press ligger nu på en stark 7:a på Beauforteskalan. I den 89:e nickar Zacco i mål, tror nog de flesta, men målvakten gör en sk idioträddning och tippar till hörna.

I den 90:e är Mild ytterst nära att se till att Viggan åtminstone får med sig en poäng, men även det försöket gick om intet. Trots att Viggan pressar på under hela tilläggstiden, så räcker det inte ens till en delad poäng, utan ytterligare en blytung förlust, denna gång på grund av helt andra orsaker än i förra matchen.

Summa summarum: Viggan borde ha avgjort under den första halvleken, då man hade Rissne i brygga och när det inte gick, så borde man åtminstone fått in någon av alla de chanser man skapade under slutskedet av matchen. Nu var Rissne ett bra lag, betydligt bättre än den upplaga vi mötte i våras och de var säkert också värda de två målen som man fick, även om röster har höjts om att de kanske inte var helt nödvändiga.

Tre omgångar kvar och den med den bästa magmuskulaturen kommer att överleva denna nerviga avslutning. Man vill ju knappast att det skall bli en repris från förra året, då vissa likheter står att känna igen. Det är ställt utom allt rimligt tvivel att Viggan är mästare på att tappa poäng mot de lag som man har/haft bakom sig, medan man kan skrälla mot toppenlag. Låt oss därför hoppas att den devisen står sig på lördag, då vi åker ut till Viksjö och försöker upprepa insatsen från i våras.

/Gula Örnen

Laguppställning
Petri Anufrijeff
Anton Johnsson
Martin Brogren (78,80)
Mikael Houlst, K
Joakim Thunström (80)
Göran Dahlberg
Leo E Fjellstad
Larry Liljeholm
Markus Mild
Niklas Jonsson
Markus Flodmark (60)
Christer Dahlgren, avb
Niklas Magnusson, avb
Henrik Zacco, avb (60)
Anelis Redzic, avb (78)
Yannick Broh, avb

Målgörare
Henrik Zacco (85)

Gula kort
Leo E Fjellstad (6)
Göran Dahlberg (54)
Henrik Zacco (69)

Röda kort
-

Domare
Erik Skotte, HD
Johan Ekelund, AD1
David Söderberg, AD2

Matchens Viking
Larry Liljeholm

Publik
61 personer

Väder
Omvxl molnighet, +21