Förra lördagen var det seriepremiär borta mot Kista Galaxy, som innebar uddamålsförlust med 0-1, med en mycket besk eftersmak, där särskilt den missade straffen och det efterföljande underkända målet etsat sig fast i minnesbarken.

Nu var det dags för hemmapremiär och det på en synnerligen luggsliten konstgräsplan, med åtskilliga och livsfarliga gropar. Vädret var dock bra och stod oss bi denna dag och blev till och med något bättre än vad SMHI flaggat för. Solen gjorde sitt yttersta för att tränga sig emellan molnblocken på himlen och värma upp det inte alltför många åskådarna (78 st).

Men de som ställt upp i vinden fick uppleva en sällan skådad medvind för Viggan och det trots att man under första halvlek spelade i vindens motsatta riktning. På dagens meny stod FC Djursholm Andrea Doria (nedan ofta kallat AD) och även om Viggan aldrig spelat mot just denna namnkonstellation, så hade man en del både goda och mindre goda erfarenheter av Djursholm i seriesammanhang.

Ingen lär väl glömma seriepremiären 2008, då Viggan föll med 7-1 mot FC Djursholm på Djursholms IP och ingen lär väl heller glömma när Viggan vann hemma 2010 med 7-1 mot samma förening? Lördagen den 18 april skulle det också bli många mål.

Andrea Doria som bildades 2007 som ett korplag, ökade sin ambitionsnivå och klättrade sedan steg för steg i seriesystemet från division 7 till 4 på fem år med Stockholm som hemmabas. Förra året beslöt sig Andrea Doria och FC Djursholm att slå sina påsar ihop och ddärigenom blev det med andra ord läge för ett nytt lokalderby.

Andrea Doria hade tippats som serietrea av Nordicbet och efter att ha mött segertippade Kista Galaxy helgen innan, så var det så åter dags att spänna musklerna för att se var på skalan Viggans form befann sig. Även Andrea Doria hade förlorat sin seriepremiär, mot tippade serietvåan Spånga (1-2), så bägge lagen hade alltså lite att ta igen.

Spänningen var stor när domaren till sist blåste till spel och när Filip ”Fille” Carlsson redan efter två minuter sågat sig igenom ADs försvar, på hans vänsterkant, var det ytterst nära att det kunde ha gett resultat, men bollen stannade vid stolproten, omringad av ett antal motståndarben.

I den 9:e minuten avlossar AD ett av sina ytterst få skott, men Rasmus kunde enkelt ta bollen som dessutom var alltför lös för att vålla några problem. Minuten efter är Fille i farten igen och skapar sig själv ett ganska bra läge för ett skottförsök, men krutet var aningen för blött och bollen togs enkelt.

I den 12:e lägger Tauer en frispark, som Mikael ”Einstein” Sten direktskjuter mot mål, men bollen slussas ut till hörna som blev resultatlös i protokollet. I den 20:e får AD en frispark i bra läge men den mynnar ut i intet, men det skall i sammanhanget noteras att AD imponerade med stort bollinnehav och en utstuderad passningsskicklighet, där Viggan klart låg i lä. ADs spelupplägg hade dock noga genomgåtts i omklädningsrummet innan match, så det var knappast någon överraskning. Viggans upplägg fungerade väl.

Men i fotbollsmatcher är det inte procentsatsen av bollinnehav eller lyckade passningar som ger poäng, utan det är effektivitet framför mål som är det direkt avgörande, något AD bryskt blev medvetna om denna eftermiddag. I sammanhanget skall då nämnas att Viggan definitivt inte gjort sig kända för den senare egenskapen.

I den 22:a minuten är Fille på språng igen och kan från sin vänsterkant spela in till Viking Peterson, som inne i straffområdet krutar på för fullt, vilket genast ger utslag på resultattavlan, 1-0, vilket var precis den inledning som Viggan behövde. Detta var inledningen på det som skulle gå till historien som ”den galna kvarten”.

Egentligen var det faktiskt bara under 14 minuter som denna osannolika utveckling ägde rum och bara fyra minuter efter Vikings mål är det dags igen. Den här gången kommer Viggan farande på högerkanten genom Mackan Flodmark, som spelar in till Fille i straffområdet, som kylskåpskallt bredsidar in 2-0.

I den 29:e har Viggan en högerhörna, som Fille är ytterst nära att peta in, men det hela mynnar ut i en ny hörna, som också håller på att resultera, men även detta försök leder till ännu en ny hörna, men sen tog det slut på hörnförsöken. Men det skulle bara gå en minut innan det var dags igen.

Den här gången är det Tauer som skickar in bollen på en ny hörna och nu håller sig Viking framme igen och skjuter in 3-0 till en stor del av åskådarnas omåttliga glädje. Det har alltså gått 8 minuter sedan det första målet kom, tre mål på 8 minuter är ganska svårslaget och AD befinner sig i ett komaliknande tillstånd. Hur kunde detta ske?

Ja, det är det nog inte så många som kan svara på, men äntligen hade Viggan fått utdelning på sina sedan länge investerade chanser. I denna måleufori prövar även Mikael Houlst skottlyckan i den 33:e, men skottet går över och det som förvånade mången var att Houlsten denna och enda gången, använde en höger bredsida, något som annars inte är betecknande för denne man, då kraft brukar vara hans honnörsord.

I den 36:e så fullbordar Fille den galna kvarten genom att ensam med målvakten iskallt lägga in bollen i mål, sedan en av ADs backar råkat ut för en sk Harrisburg. Ställningen i matchen efter dryga halvtimmen var alltså 4-0 till Viggan och utan att ha sett Nordicbets odds för matchen, så kan man bara ana att någon knappast hade förutsett en dylik utveckling.

I den 38:e är Viking sedan ytterst nära igen dock utan nätkänning och alla går nu och hoppas att nollan skall hållas till det är dags att gå ut i pausvila, men se där bedrog man sig. På en högerhörna kan AD reducera sedan Rasmus i Vigganmålet i och för sig lagt vantarna på bollen i en höjdduell, men på något sätt kom bollen att glida honom ur händerna och 4-1 blev resultatet av detta.

I halvlekens sista minut får AD en frispark i farligt läge och den läggs på ett synnerligen giftigt sätt, så att Rasmus tvingas slänga sig i sin hela längd för att freda målet och detta var, trots ADs ofta stora bollinnehav, deras enda egentliga målchans, bortsett från målet, vilket känns lite förvånade med tanke på att AD ändå var ett så pass bollskickligt lag.

Den andra halvleken började med att först Fille och sedan Mackan bryter sig igenom ADs försvar, men förmår inte få till det i slutänden. I den 58:e får AD iväg ett skott som av Rasmus förmodligen upplevdes som plockpotatis. Sporrade av sitt reduceringsmål i slutminuterna av första halvlek, känns det som AD nu fått blodad tand och en önskan om fler mål.

Under drygt en kvart får Viggan se sig tillbakapressade och ägna mesta tiden till att jaga boll, medan AD utnyttjade all sin skicklighet att förpassa bollen emellan sig på bästa Barcelonavis, dock utan att få ut ett endaste skvatt av dessa ansträngningar, vad gäller målchanser. Viggans igelkottsförsvar visade sig stå pall för alla försök till genombrytningar.

Man kan också se det med det andra ögat och säga att Viggans egna spel helt gick i baklås, kanske som ett resultat av att man var mycket nöjd med den utdelning som man fått under första halvlek. Trots en betydande meteorologisk medvind var det betydligt svårare att omsätta detta spelmässigt.

I den 69:e minuten skapar sig Göran ett bra läge, men tas hårt och chansen rinner ut i gräset. Detta är Viggans första egentliga försök sedan den direkta inledningen av andra halvlek, men också signalen att man har tagit sig ur belägringen och nu är åter förmögna att ta initiativet i matchen igen.

I den 70:e håller sig Tauer framme men ännu utan resultat. Betydligt bättre går det för honom i minuten efter, då han kommer farande på vänsterkanten och i en ganska snäv vinkel får han på en sk TauerPower-rökare, som otagbart går upp i nätet. 5-1 och ADs öde är nu definitivt helt beseglat.

Två minuter senare håller sig Fille framme, vilket leder till en hörna, som i sin tur renderar ytterligare en hörna, men inga fler mål. I den 78:e får sedan Oscar Maturana sitt andra gula kort, vilket i sin tur leder till ett rött och Viggan får spela de sista tolv minuterna med decimerat manskap, vilket man gör utan att slutresultatet på något sätt äventyras.

Ja, vad skall man säga om denna match? För en gångs skull tar Viggan vara på sina chanser och ser till att utnyttja dem på rätt sätt, genom att göra mål och många sådana också. En ren och efterlängtad ketchupeffekt. Många fina individuella insatser denna dag, men där ändå den totala lagandan tar priset.

Nu väntar den tippade serietvåan Spånga på lördag och vi får hoppas att vi inte då befinner oss i en förlängd hybrisyra, ty då lär det bli dags att ge allt vad tyglarna håller och det lär knappast bli tillfälle för ytterligare en galen kvart eller? Frågan är också om kommunen släpper ut oss på naturgräset på lördag, något som borde vara en självklarhet med tanke på den skaderisk som onekligen föreligger nere på konstgräset just nu. Vi får se.

/Gula Örnen

Laguppställning
Rasmus Karlsson Håård
Ibrahim Marrakchi (85)
Jan Tauer
Mikael Houlst (84)
Filip Karlsson (82)
Göran Dahlberg
Anelis Redzic
Oscar Maturana
Markus Flodmark (67)
Mikael Sten, K
Viking Peterson (78)
Gustav Sedvallson, avb (78)
Oskar Nordlander, avb (85)
Niklas Magnusson, avb (84)
Nils Pasthy, avb (82)
Sebastian Kraitsik, avb (67)

Målgörare
Viking Peterson (22)
Filip Karlsson (26)
Viking Peterson (30)
Filip Karlsson (36)
Jan Tauer (71)

Gula kort
Mikael Houlst (37)

Röda kort
Oskar Maturana (v42,v78)

Domare
Rikard Aspegren, HD
Abdelmajid Ait Lhadj, AD1
Casper Nordqvist, AD2

Matchens Viking
Mikael Sten

Publik
78 personer

Väder
Vxl moln, sol +10