Lördagen den 9 maj sken en värmande sol på Viggan, åtminstone till att börja med, men i matchens sista sekund lade sig ett kolsvart moln över Hägernäs IP. Hur kunde detta ske, frågar sig vän av ordning. Ja, för att kunna svara på den frågan får man nästan gå tillbaka lite i tiden.

Till att börja med var det första gången som Viggan mötte ett Sollentunalag sedan 2007 och då blev det förlust i bägge mötena, så i ett historiskt perspektiv borde man alltså varit på sin vakt för att undvika eventuella tankar om en underskattning.

När man sedan innan matchen skådade serietabellen, fann man att Sollentunas alla fyra matcher dittills slutat med förlust, varvid kanske en svag känsla av underskattning kan ha smugit sig in, även hos den mest luttrade betraktaren. Viggan hade själva å andra sidan inte heller rosat marknaden.

Det här var alltså Viggans femte match och den tredje förlusten i rad, skulle det visa sig framåt 3-tiden. Trots totalt fyra förluster är det nog många som inte riktigt kan fatta händelseförloppet i de inledande matcherna. I inledningsmatchen mot Kista Galaxy, borde vi med lite flyt ha vunnit eller åtminstone ha tagit poäng. Nu blev det förlust (0-1)

När vi sedan sopade banan med Andrea Doria (5-1) hemma så öppnade sig himlaportarna, ja så var väl den allmänna känslan. En vecka senare var man dock nere på marken igen genom en hård buklandning: torsk mot Spånga 1-3. Två olyckliga minuter och en straff förstörde den dagen.

Bättre blev det inte heller förra helgen, då man lite revanschsugna åkte ut till Skytteholm, för att knäppa dit Blue Hill, men där man i den andra halvleken släppte in tre mål på 10 minuter, inklusive en straff. Helt plötsligt var himlaportarna borta och man kände värmen från ugnarna i Hades.

Mot den bakgrunden var matchen mot Sollentuna ett viktigt hissval. Skulle vi uppåt eller neråt? Nu blev det en våning ner igen, men det var det nog inte många som trodde under matchen och fler har nog fortfarande svårt att förstå hur det gick till.

Av Viggans nu fem spelade matcher har man inte lyckats ställa samma manskap på benen två matcher i rad, vilket i sig är lite frustrerande. Av någon underlig anledning verkar det vara mittfältet som alltid är på vift, vare sig det gäller avstängningar, skador eller resor.

Så var alltså fallet även denna gång. Nu var det exempelvis Viking, Oscar Maturana och Mikael Houlst som saknades i laguppställningen. Nåväl, truppen är betydligt frodigare i år än den varit tidigare och även om det genom viss frånvaro alltid utgör ett störande element i planeringen för staben, så får man i slutändan alltid till en slagkraftig elva, även om det blir lite olika pjäser varje gång, som kanske inte är helt färdigkalibrerade vid matchstart.

Man kunde redan från start se att Viggan ville en hel del denna dag, inte minst för att det var premiär på naturgräset och man fick inviga de nya matchställen. Sålunda kan Glenn Niklas Jonsson redan i den 11:e minuten från sin sedvanliga position på vänsterkanten slå in ett inlägg, som Martin Brogren så småningom snappar upp och trycker in i mål: 1-0.

Viggan har nu vind i seglen och minuten efter gör Mackan en heroisk insats på högerkanten och får även han till ett bra inlägg som går ut till hörna, som dock nickas bort strax under ribban. Denna situation leder till en ny hörna, som nu återigen räddas av en back på själva mållinjen. Göran kan ta åt sig en hel del av äran för bra hörnor. Nu luktar det bränt och något är på gång.

Dessvärre luktade det på fel sida av planen. I den 24:e minuten drabbas en av våra backar av en tillfällig bollibompakänning som siste man och slirar på bollen så att han faller omkull, vilket en uppmärksam Sollentunaspelare noterar och utnyttjar tillfället med att lägga in en kvittering: 1-1. I finare sammanhang kallar man det bjudning.

Detta fanns naturligtvis inte med i ritningarna och satte en hel myrstack i huvudena på de rödklädda. Vad hände? Målet blev en naturlig adrenalinkick för Sollentuna, samtidigt som adrenalinhalten sjönk med motsvarande grad i det röda lägret och så förblev det åtminstone under den kommande kvarten.

Men Viggan spottar i nävarna och åstadkommer fyra giftiga hörnor i den 34:e; 39:e; 41:a och i den 42:a. De två första hörnorna räddas återigen på mållinjen av Sollentunaspelare och frustrationen lyste nog igenom hos många i Viggan, både på planen och utanför. Tre hörnor hade alltså räddats på mållinjen. Totalt skapade Viggan 14 hörnor.

När domare blåste till halvtidsvila var det nog ingen som var osäker på var poängen skulle hamna denna dag och när den andra halvleken direkt börjar med en ny hörna, var man än mer övertygad. Ett ögonbryn åkte dock upp minuten efter då Sollentuna noterades för sitt första riktiga skott, om än inte helt farligt, men skottet gick mitt på Rasmus och skapade därför inga symtom i nervsystemet.

Sedan kommer en femminutersperiod där Viggan bara skall döda matchen, eller vad sägs om detta: I den 54:e kommer Filip Carlsson fri med målvakten och skjuter hårt – mitt på målvakten så det blir retur. Glenn, som ligger och fiskar bredvid, skulle kunna ha lagt in bollen med en tåfis, alternativt en bredsida.

Men Glenn vill göra det på Glenns vis och gör sin vanliga rotation kring egen axel för att få bollen vid rätt fot och under den nanosekunden försämras även utsikterna något. Fortfarande fri med målvakten – men även han skjuter mitt på. Fetare chans kommer dessa två gossar knappast att få den här säsongen.

Glenn, förmodligen lite småsur efter missen, får ännu ett gyllene tillfälle, nu i den 58:e minuten. Chansen rubriceras som jätteläge, men bollen styrs ut till hörna och Sollentuna skall nog tacka sin skapare för att de fick in sin ordinarie målvakt till den andra halvleken. Nu kan man nästa höra hur knogarna vitnar hos de röda. Tre räddningar på mållinjen och två/tre jättelägen inom bara några minuter.

Glenn, bördig från västkusten och sålunda förtrogen med nätkänning, vill nu justera, inte bara sitt eget resultat utan även lagets totala målmängd och får i den 59:e till ett hejdundrande skott i straffområdet, som med nöd och näppe tippas över ribban till hörna. Nu är det flämtvarning.

Två minuter senare är det dags för en ny hörna för Viggan och i den 63:e är Fille i farten igen, men även hans skott blockas till hörna. Målen hänger i luften nu, men inget händer, åtminstone inte i Sollentunas nätverk. Då händer det, men på fel planhalva! Sollentuna skapar en målchans i den 67:e och så pass fet, att Ibbe tvingas förlänga hela ryggmärgen för att glidande på gräset få en tånagel på bollen och hindra den från att gå in i det tomma målet. Här var det flämtvarning men åt andra hållet.

Undertecknad kan bara notera två farligheter för Sollentuna under hela matchen, bortsett från målet då. Först var det ett halvtamt skott i den 47:e och nu Ibbes paradräddning, i övrigt fanns intet nytt från västfronten. Men det skulle komma!

I den 69:e är Mackan i ett bra läge men skottet tas. Viggan fyller därefter på med ett par hörnor tills Martin Brogren i den 81:a får en parabelpassning bakifrån som han, nu ren med målvakten, skall styra in med sin utsträckta vrist på ca 60 centimeters höjd, men bollen väljer att gå rakt i bröstet på målvakten. En sidvinkel av vristen på 22-23 grader hade räckt.

Under de sista fem minuterna har Viggan två möjliga straffsituationer som domaren dock viftar bort. Först var det Fille som föll i backen för att sedan följas av Sebastian Kraitsik. För att vinna denna match hade nog Viggan behövt få åtminstone en av dessa två straffsituationer godkänd, då man uppenbarligen inte kunde avgöra på annat sätt.

Även om Sollentuna var betydligt bättre än vad tabellplaceringen skvallrade om, så skapade man inget av vikt framåt, såvida man då inte tar med i beräkningen vad som hände i matchens sista sekund. Under Viggans osmotiska tryck framåt, far en långboll långt ner på Viggans högersida och i den kapplöpning som då sker, mellan hemmavarande back och en svartklädd, lyckas den senare få tlll det så pass att bollen går i mål, innan domaren blåser av matchen. Torsk 1-2 alltså.

Viggan har nu radat upp fyra torsk, där utgången i vissa matcher kan ifrågasättas, men den här utgången tar nog priset ändå. Nu är det ju så att man inte får några poäng för skapade chanser, utan det är bara nätrasslet som räknas och så länge detta är fallet får Viggan det tungt, såvida man inte kan hitta lite flyt och skärpa på vägen. På söndag får man chansen att visa det mot Ursvik borta.

/Gula Örnen

Laguppställning
Rasmus Karlsson Håård
Ibrahim Marrakchi
Anton Johnsson (63)
Martin Brogren
Filip Karlsson
Göran Dahlberg
Anelis Redzic
Lukas Braunschweig (60)
Niklas Jonsson (84)
Markus Flodmark (71)
Mikael Sten, K
Jan Tauer, avb (63)
Nils Pasthy, avb (60)
Hugo Landberg, avb (71)
Sebastian Kraitsik, avb (84)
Pontus Tavemark, avb

Målgörare
Martin Brogren (11)

Gula kort
Niklas Jonsson (56)
Jan Tauer (eft.sluts.)

Röda kort
-

Domare
Kenneth Kristiansson, HD
Magnus Johansson, AD1
Simon Greger, AD2

Matchens Viking
Niklas Jonsson

Publik
55 personer

Väder
Sol, +14