Onsdagskvällen den 17 juni bjöd på duggregn och även målen duggade in på bägge sidor, när Viggan tog sig an Hallonbergen för första gången i historien. Inte så konstigt, med tanke på att man anmälde sig till seriespel i division 7 så sent som 2011 och nu var man nykomlingar i division 4.

Ryktet om Hallonbergens framfart i tabellen hade färdats snabbt och efter halva säsongen ligger man nu på en meriterande femteplats, sedan man avverkat följande resultat (med Hallonbergens siffror först): Blue Hill 2-3; Sollentuna 3-1; Ursvik 1-3; Kista SC 2-2; Vaxholm 5-5; Täby City 2-1; Danderyd 3-0; Spånga 0-5; Kista Galaxy 2-0; Andrea Doria 3-1 och nu senast alltså 3-3 mot Viggan.

Även denna gång saknades åtminstone fem man igen i Viggan (och då är inte de långtidsskadade inräknade), även om Göran Dahlberg och Jan Tauer, den senare nu dock hälseneskadad, var tillbaka, men då hade å andra sidan Ibbe skadat sig och Glenn försvunnit till Göteborg över midsommaren. Däremot så verkar det som såväl Glenn och Sten är tillbaka till returderbyt mot Danderyd på tisdag, men då är Houlst borta. Det är inte lätt att vara cirkusdirektör får man förmoda.

Efter en hel del huvudbry igen och ett evinnerligt pusslande, fick man till sist ihop följande starelva: Patric Kajhed i målet; Martin Brogren och Nordine Baraka som ytterbackar, med Jan Tauer och Viking Peterson mitt emellan. I mittfältet skymtades Mikael Houlst, Hugo Landberg och Göran Dahlberg, vilka flankerades av Sebastian Kraitsik och Filip Carlsson med Nils Pasthy på topp. Trots alla dessa rockader i de senaste matcherna, hade de haft det goda med sig att målproduktionen hade börjat fungera.

I Täby Citymatchen hade Viking, Glenn och Sten gjort mål, inalles tre totalt. Mot Danderyd blev det tre till, nu från Glenn, Pontus och Hugo. Så frågan var vilka som skulle visa framfötterna denna gång. Jo, nu blev det Nizze, Sebbe och Hugo. Tre mål i de tre senaste matcherna och dessa har alltså gjorts av sju helt olika målskyttar, vilket onekligen vittnar om en viss bredd i skytteklubben.

Viggan hade alltså tagit sex poäng på de två senaste matcherna, lika många som man tidigare gjort på de åtta inledande omgångarna och nu var frågan hur det skulle gå denna gång. Hade man hamnat på en uppåtgående kurva, eller var det två tillfälliga vinster. Svaret kommer efter hand här nedanför.

Scoutinggruppen, som hade varit och beskådat Hallonbergen i helgen, hade fått med sig viss intressant information hem. De var passnings- och bollskickliga samt en del rent av ruggigt snabba, vilket även skulle komma att bevisas under matchens gång. Sålunda började Hallonbergen med att slita åt sig initiativet och även om man inte skapade något så vann man bollinnehavet.

Å andra sidan hade en generalorder utgått om att ligga lågt och utnyttja de luckor, som de kanske inte helt reptilsnabba backarna skulle lämna under resans gång. Och de kom också så småningom. Men i den 18:e fick ändå Hallonbergen ett farligt frisparksläge just utanför straffområdet och vi som varit med, vet att dessa lägen kan vara av ytterst farlig karaktär. Men skottet går just utanför.

Viggan som legat ytterst lågt ser dock chansen i den 19:e och undertecknad var helt övertygad om att den röda lampan skulle lysa när Fille Carlsson skjuter från nära håll. Men denne, ytterst ambitiöse yngling, har inte haft turen på sin sida de senaste matcherna och han får även denna gång se hur han blir mållös. Målvakten gör nämligen ett tigersprång och slänger sig raklång och lyckas pressa ut bollen till hörna. Det var en sk fet målchans.

Hallonbergen (nedan kallat HB) får en hörna i den 23:e, men två minuter senare sticker Viggan upp i ett anfall som skapar totalt kaos i HBs försvar, även om det till slut mynnar ut i en frispark för HB. Ännu en HB-frispark utanför straffområdet i den 27:e, som även medför gult kort för Houlst, visar sig få oanade konsekvenser.

Den efterföljande frisparken tar så pass illa, att domaren tycker sig se att Houlst stoppar bollen med armen, något man i Viggan inte vill känna vid sig. Hursomhelst, domaren står på sig och dömer straff. Inte den början på matchen som Viggan behövde, om man ville åka hem med tre poäng. Bollen läggs i det hörn där Patric inte hade tänkt sig. 0-1 efter 28 minuter.

Tre minuter senare är Martin Brogren på framfart på vänsterkanten och skickar in ett prefekt inlägg, som Fille nickar stenhårt i ribbans underkant. Bollen studsar ner på mållinjen, men Nils Pasthy är på alerten och är snabbt framme och nickar in returen: 1-1. Nizze gör för övrigt en av sina bästa insatser på länge och fungerade ofta som targetspelare, med många väl nedtagna och vidarebefordrade bollar.

När ordningen nu är återställd, kan Viggan börja koncentrera sig på att bygga sitt eget spel, men det som sedan händer i den 36:e minuten ingick då inte i dessa planer. En Hallonbergare kommer fri med den reflexförsedde Kajan i målet, som medelst en dylik reflexrörelse med handen styr bollen till hörna. Den räddningen var av Isakklass (Isakssons reflexräddning mot Montenegro häromsistens).

Tre minuter senare är Nizze, nästan lite ovetandes, nära att ge Viggan ledningen efter en bakåtnick, som ingen verkade bry sig särskilt mycket om i HB, tills den sakta rullade just utanför ena stolproten, men ett tag såg den ut att faktiskt hamna på rätt sida av stolpen. I den näst sista minuten har Viggan ett jätteläge att ta ledningen, då det rådet totalt kaos framför HBs målvakt, men det hela mynnar ut i en frispark för motståndarna.

Hallonbergen hade definitivt grepp om matchen under den första halvan, men Viggan åt sig in i matchen och tog även successivt över kommandot, men sett överlag var resultatet rättvist, även med röda ögon. Frågan var nu hur den andra halvleken skulle se ut.

Jorå, den började riktigt bra. Redan efter två minuter rinner Sebbe Kraitsik genom på högerkanten och får i steget, från ganska långt håll, på en kanonrökare som seglar in i nätmaskorna och det målet måste också genast nomineras som kandidat till Årets Mål. 2-1 till Viggan och nu kändes det som rättvist med tanke på hur matchen utvecklats sig från slutet av den första halvleken. Två minuter senare kommer Viggan i ett nytt bra anfall, där Göran får chansen att visa vad han går för, men skottet blev för löst och hamnade mitt på målvakten.

I den 53:e kommer Nizze helt fri med målvakten, men sedan linjemannen rest sig från sitt fall vid linjen och återhämt sig blåser han för offside, sedan Nizze avverkat sträckan från mittlinjen till målområdet utan att bli upptäckt. Frågan var då om det verkligen var offside, men linjedomare hade förmodligen vidvinkellinser på sig.

Minuten efter skaffar sig HB en hörna, för att ytterligare en minut senare få se Fille spela fram Nizze, som lägger en sträckt tåfis just utanför, ett försök som väckte stora förhoppningar på den röda publiksidan. I den 56:e, dvs minuten efter, är Viggan framme i ännu ett bra anfall men Fille skjuter över.

Nu händer saker slag i slag. I den 58:e har Tauer och Brogren gjort en Wallenbergre av en stackars Hallonbergare, något domare tycker skall medföra straffansvar, vilket det också gjorde. 2-2, men den här gången var Kajan på bollen, men lyckas inte styra ut den. Det är inte var dag man åker på två straffar emot sig, men så var det också en strafflande match rakt igenom.

Det här var inte vad någon hade kalkykerat med eftersom Viggan var riktigt på gång och faktiskt hade HB i brygga. Målet ger dem ett visst drenalintillskott vilket räcker till en hörna i den 61:a och 68:e, men däremellan hade Viggan skapat ytterligare ett bra anfall i den 65:e. Viggan gör en synnerligen bra andra halvlek och så länge det finns tid finns det hopp. Det fanns ca 20 minuter kvar av matchen.

I den 69:e minuten kommer Sebbe farande igen på högerkanten och i ögonvrån ser han Hugo som avancerar i mitten, sedan de förpassat de flesta Hallonbergarna bakom sig. Med en back kvar gör Sebbe det osjälviskt helt rätta, han spelar över till Hugo, som trycker upp bollen otagbart i nättaket och vi hade fått se ytterligare ett klassmål av Viggan.

I den 74:e är Nizze ytterst nära att sätta en tå på bollen, men får se den passera just under nagelbanden. Närmare är då HB i den 79:e då nr 10 i Hallonbergen, Semir Yebiiio, slår bollen i Kajans ena stolprot. Det var nära det. Nu var bara frågan om Viggan skulle hålla distansen ut. Vi vet sedan tidigare att man släppte in Citys reduceringsmål i den 89:e och Danderyds i ungefär samma minut.

Jorå, i den 83:e kom det, lite tidigare än väntat, men det kom. 3-3 och de som kunde slet sitt hår i förtvivlan på läktaren. Så nära en tredjepoängare, men ändå så långt ifrån. Även om Brogren hade en stänkare i burgaveln i den 87:e och Hugo ett skott mitt i famnen i den 89:e, så räckte inte Viggans forcering till mer än en poäng denna kväll.

Med tanke på att man åkte på två straffar och ändå tog sig ur detta grepp genom att ta ledningen två gånger, måste man beundra denna kollektiva insats, särskilt som man nu i tre matcher i rad verkar ha kommit ur den riktiga oflytsfåran, då man nu åtminstone får lite utdelning på allt som man skapar. För publiken var detta en riktigt underhållande match, som bjöd på såväl dramatik som mål, sex stycken blev det denna gång.

Nu väntar som sagt ett returmöte mot Danderyd på tisdag kväll kl 19.00 på Hägernäs IP, sedan är det semesterstängt för Viggan till den 9 augusti då det är dags att åter ta sig an Täby City borta, men det är då det. Nu är det midsommar först och sen semestertider för vila och eftertanke.

/Gula Örnen

Laguppställning
Patric Kajhed
Nordine Baraka (71)
Jan Tauer
Martin Brogren
Mikael Houlst, K
Filip Karlsson (90+1)
Göran Dahlberg
Nils Pasthy
Hugo Landberg (35)(65)(90+3)
Sebastian Kraitsik
Viking Peterson
Blerim Teluka, avb (90+3)
Pontus Tavemark, avb (35)(65)(71)
Gonzalo Maturana, avb (90+1)
Rasmus Karlsson Hård, avb

Målgörare
Nils Pasthy (32)
Sebastian Kraitsik (47)
Hugo Landberg (69)

Gula kort
Mikael Houlst (27)
Nordine Baraka (52)
Jan Tauer (83)

Röda kort
-

Domare
Mohamad Musse, HD
Ali Reza Soltan Beik, AD1
Volkan Dogan, AD2

Matchens Viking
Sebastian Kraitsik

Publik
67 personer

Väder
Duggregn, +13