Hägernäs IP bjöd lördagen den 15 augusti på strålande solsken och om än inte på strålande spel, så var det ändå en synnerligen spännande tillställning ända till sista matchminuten. För Viggans del var det en solskenshistoria på många sätt.

Efter att ha gått igenom anteckningarna från matchen kan man konstatera att det mycket handlade om ”The Return of Zacco”, inte minst då han både gjorde det avgörande målet för Viggan och för sig själv. Tre viktiga poäng till Viggan och legendstatus för egen del för all framtid, blev resultatet av detta mål.

Viggan hade i det tidigare regntunga mötet mot Vaxholm på Vaxö IP förlorat med 0-1, sedan Vaxholm gjort mål efter bara tre minuter, vilket visade sig skulle räcka till seger. Frågan var nu om Viggan skulle kunna utnyttja fördelarna av den egna hemmaplanen.

För Zaccos del gällde det att försöka slå Viggans målrekord genom tiderna, som löd på 129 bekräftade och gjorda mål och innehades av Hans Magnusson sedan 1998, men då Zacco, i sin ”sista” match i karriären i höstas, lyckades peta in två bollar, tangerade han därmed också rekordet. Nu fanns chansen att det skulle kunna slås.

Då manfallet var stort i Viggan denna dag hade det gamla Gardet kallats in, i form av H. Zacco, som gjort två träningar under den gångna veckan sedan i höstas, men även, efter egen utsago, på egen hand underhållit kroppen under sommaren. Nu visade det sig att det inte bara skulle bli ett inhopp i slutet av matchen, utan det skulle bli hela matchen, så när som på fyra minuter, sedan Lukas skadats i inledningen.

Manfallet i Viggan var som sagt osedvanligt stort inför den prestigefyllda matchen och det var många grå hårstrån som rök hos ledarstaben. Från den föregående matchen mot Täby City saknades sex man och med Lukas tidiga skada blev det sju ganska snabbt. Därutöver två snabba återbud pga skada och jobb, parat med den digra långbänken av tidigare skadade, gjorde situationen lite prekär.

Dessbättre kunde trion Houlst, Sten och Anelis återbördas till truppen och tillsammans med övriga ej restnoterade spelare, kunde man nu konstruera en helt ny backlinje samt mittfält och detta parat med ankomsten av Zacco, som grädde på moset, gjorde att man fick ihop en slagkraftig elva igen.

Vaxholm hade säkert också fått vaska om i sin elva, då man kunde hitta en och annan ärrad veteran i de blå tröjorna, bland annat den forne Viggandödaren Wintzerling, som det hissats varningsflagg för mången gång. Hursomhelst, nu var det dags för ridån att gå upp igen, för den 16:e gången, sedan lagen möttes första gången 2006 i division 4.

Viggan kanske inte direkt visade prov på att vara ett samspelt piano med alla nya tangenter i klaviaturen, något som dock Vaxholm ofta kunde skryta med, åtminstone under första halvlek. Sålunda kunde man konstatera under första halvlek, för att gå händelserna i förväg, att Vaxholm hade såväl ett större bollinnehav och en betydligt mindre felprocent än Viggan vad gäller passningar till rätt adress. Dessbättre för Viggans del var Vaxholm inte fullt lika heta framåt.

Mycket bollrull blev det mot ett lågt liggande Viggan, som dock stack upp som ilskna getingar emellanåt och redan efter sex minuter får man också till en farlig hörna. Efter en kvart får Viggan ett bra läge, när Houlst passar fram till Göran, som får på ett mindre imponerande skott, vilket därför också lätt kan omhändertas.

I den 27:e skär Zacco, som i gamla dagar, in från vänsterkanten och lägger ett delikat inlägg framför mål, men där ingen röd uppenbarade sig, varför målvakten tar även den bollen. Tre minuter senare är Zacco på väg ensam igen och idkar kapplöpning med målvakten om bollen. Zacco får en fördel då målvakten halkar till, men detta till trots lyckas målvakten hinna först till bollen.

I den 33:e är Zacco igenom igen, men det hela mynnar ut i en hörna och man kan konstatera att de gamla takterna fortfarande sitter i. I den 35:e får Viggan en hörna som Zacco nickar utanför. Det är mycket Zacco nu, men då får man inte glömma den heroiska insats som övriga rödingar gör för att skapa förutsättningarna för det ständigt ångande slagsskeppet.

Trots det större bollinnehavet och det ofta imponerande passningsspelet, kunde Vaxholm inte omvandla detta övertag i målchanser, bortsett från i den 36:e minuten, då man är så nära man bara kan komma. Men en alert Mikael Sten kan som siste utpost rädda på mållinjen, vilket nog kan ha varit ganska matchavgörande.

Den första halvleken var ganska slätstruken och halvtråkig och hade mycket av derbykaraktär över sig, medan den andra skulle bjuda på mer spänning och dramatik. Viggan startar kvickt och kan redan efter två minuter, med Fille i spetsen, skapa oro hos Vaxholmsmålvakten men denne reder ut situationen.

I den 48:e minuten kommer Zacco helt fri och i kollisionsögonblicket drabbas Vaxholms målvakt, Jimmy Carlsson, av en dubbelfraktur på underarmen och blir nu borta resten av säsongen, enligt Vaxholms hemsida. Det var en ren olyckshändelse, men det är extra tråkigt när det får sådana konsekvenser, framförallt för målvakten men även för laget.

Förra gången Zacco krockade med en Vaxholmsmålvakt, var i en träningsmatch inför höstsäsongen 2009, då Zacco drabbades av avslitna korsband och var borta nästan ett år. Vaxholm fick nu slänga in en mittback istället för den skadade ordinarie målvakten efter en paus på 6-7 minuter.

I den 56:e får Waxholm en hörna vars effekter helt uteblir, men i den 59:e är det betydligt allvarligare, då Wintzerling skär in från högerkanten och tvingar Kajan i Vigganmålet att gå ut och bryta, en av få Vaxholmsfarligheter så här långt in i matchen, då oräknat Viggans räddning på mållinjen.

I den 60:e skapar Viggan ett riktigt farligt läge, när Fille Carlsson avlossar ett skott som målvakten lämnar retur på och som Nisse Pasthy är framme och hugger på, vilket medför att även Vaxholms målvakt nummer två måste utgå. Istället sätter man in vänsterbacken Egil Gustafsson mellan stolparna efter en treminuterspaus.

I den 64:e skapar Vaxholm en dubbelhörna, men alla i Viggan verkar vara på tårna vid hörnor nuförtiden. Fem minuter senare, i den 69:e, är Viggan ytterst nära att ta ledningen efter ett skott från Fille (tror vi), men Egil i målburen visar prov på elasticitet och slänger sig ner och räddar vid stolproten.

I den 70:e rinner Zacco igenom på högerkanten denna gång, ivrigt uppvaktad av en släpande back, som innanför straffområdesgränsen får bollen på underarmen, men domaren visar inga tecken på att blåsa och det hela rinner ut i sanden.

I den 74:e kommer ett riktigt fett läge, när Zacco stormar fram på vänsterkanten och avlossar en riktig mörsare i steget. Undertecknad, som satt i bollbanans riktning, var övertygad om att skottet skulle hamna i det bortre krysset, men kraften i skottet var för stor, varför bollen fortsatte över ribban och ut.

Viggan noteras för en hörna i den 76:e minuten utan framgång, men bättre skulle det gå i den 79:e. Mikael Houlst susar fram på vänsterkanten, av vissa misstänkt för att vara i offsideposition, men lägger hursomhelst in ett perfekt inlägg framför målvakten, där både Zacco och Göran, i nämnd ordning, uppenbarar sig fritt framför mål.

Zacco ser nu chansen att bli odödlig, medan Göran, som tror att Zacco skall missa då bollen kommer ganska högt in, skriker ”Neeej”, då han anser att han har bättre läge för att bara rulla in bollen i mål. Det blir mål till sist, men en del inklusive undertecknad, trodde att bollen gick på utsidan av nätet, och det var nog kanske inte Zaccos vackraste mål, men ett av de mest betydelsefulla.

Vaxholm inser nu att man måste satsa allt på ett kort, för att åtminstone få till en kvittering och sätter press på Viggan. I den 81:a får Kajan göra en utrusning för att freda buren och fyra minuter senare får en Vaxholmsspelare på årets direktvolley mot mål, som Kajan förtjänstfullt tvingas stöta ut till hörna.

Mycket Vaxholm är det nu under de sista 10 minuterna. En hörna i den 90:e. Ett riktigt farligt skott över i den 93:e. Så i den 97:e minuten har Vaxholm ett gyllene läge att kvittera, men Kajan räddar friläget som skulle ha kunnat grusat denna dag för Viggan.

Även om Zacco och Kajan spelade förgrundsfigurer denna dag och inte minst i detta referat, så var detta rakt igenom en kollektiv insats, där man imponeras av hur ingen viker ner sig utan ger allt i alla situationer. Det var också den sjätte matchen i rad som Viggan undvek en förlust, fyra segrar och två oavgjorda vittnar om att Viggan är på gång.

Vad kan nu detta bero på? En teori som framlagts av Coach Olausson, som i och för sig inte innehar några akademiska betyg inom den meteorologiska vetenskapen, hävdar att framgången kan kopplas till när vädret blev bättre och varmare. Viggan är tydligen ett solskenslag.

På fredag kväll möter Viggan tabelltvåan Kista SC och det behöver man väl knappast säga att det blir en synnerligen svår nöt att knäcka, då Ärvinge IP i sig inte tillhör Viggans favoritarenor. Men om solen skiner så kanske…

/Gula Örnen

Laguppställning
Patric Kajhed
Ibrahim Marrakchi
Mikael Houlst
Filip Karlsson
Göran Dahlberg
Nils Pasthy
Anelis Redzic
Lukas Braunschweig (5)
Pontus Tavemark (87)
Mikael Sten, K
Dennis Amussen
Gustaf Sedvallson, avb (87)
Blerim Teluka, avb
Henrik Zacco, avb (5)
Rasmus Karlsson Håård, avb

Målgörare
Henrik Zacco (79)

Gula kort
Henrik Zacco (44)
Mikael Houlst (72)

Röda kort
-

Domare
William Albrecht, HD
Maximilian Zoltek, AD1
Richard Nilsson, AD2

Matchens Viking
Patric Kajhed

Publik
54 personer

Väder
Sol, +22