Söndagen den 17 april hade Viggan dragit till Sumpans idrottsplats för att möta sina gamla kombattanter från förra året. Vädret var strålande medan underlaget var föremål för diverse beskrivningar som andades undermålighet. Lite vegetabilisk pizzakaraktär var det nog ändå på planen där grässtråna lagt sig för evigt.

Förra året drog Sumpan det längsta strået bägge gångerna lagen möttes (2-1 och 1-0) vilket borde vara tillräcklig tändvätska för att utkräva revansch detta år. Då matchen skulle avgöras på självaste påskdagen, var det inte helt lätt att få alla på plats, något som bl a skulle visa sig i trossen då matchstället blev en kombovariant av vad som brukar vara standard.

För den som inte orkar ta sig igenom detta referat, kan vi redan nu avslöja att matchen slutade 0-0, och om sådana matcher brukar det inte vara mycket att orda om och kanske inte den här gången heller. Iförda rätt matchbyxor, men med strumpor och tröjor av annan modell, intog de röda den av solen uppvärmda plastpastamattan.

Den som var med förra helgen mot Rådmansö, kommer redan nu säga att den här matchen var identisk med dagens, när man väl tagit bort karbonpappret och det är väl bara att instämma i det, dock att det inte blev några mål den här gången, vare sig framåt eller bakåt. Men liksom då var det motståndarna som var först ner i orkesterdiket för att få tag på taktpinnen.

Sumpan verkade dessutom inte som några äggsjuka hönor, utan var ganska klara över vad det här gick ut på, och såg också till att bollen hölls inom laget så länge som möjligt, tills det var dags att avancera. Och det gjorde man, bl a i den 10:e spelminuten då man var ytterst nära att ta sig igenom på högerkanten. Jonathan Vestman körde dock Sven Duva-taktiken och släppte inte fram någon över bron, även om han vid detta tillfälle fick ta till alla medel utan att bli åthutad.

När Viggan hämtat sig från detta, lyckades man fixa till en dubbelhörna efter 12 minuter, vilket ingav ett visst hopp, då det annars var lite underdimensionerat med utflykter framåt, då Sumpans försvar likt förra året var hermetiskt tillslutet. Nu skall i jämlikhetens namn sägas att Viggans eminenta försvar hade samma knipförmåga därbak, medan kollegorna där framme ville avvakta 45 minuter.

I den 16:e tar sig Sumpan ner mot kortlinjen vid den vänstra hörnflaggan, där Gabriel Herrera gör upprepade försök att få anfallaren ur balans medelst ett otal dribblingsförsök, men till sist tyckte domaren att Gabriel var värd ett gult kort för sina insatser och Sumpan en hörna. Som synes är det mycket grönt i görningen och i den 18:e kommer ett tungt skott utifrån som Kevin Lund i målet tvingas brösta ut till hörna.

I den 24:e, efter ett mindre bra backuppspel, får Sumpan ett gratis tillfälle att ställa till oreda, då en grön högerman får ta sig ända ner till kortlinjen och nästan ända fram till Kevins vänstra stolprot, innan den alerte Aggebo dyker upp och gör processen kort med bollen, som då väljer att rulla ut till hörna. I den 30:e dyker plötsligt ett jätteläge upp för Sumpan på vänsterkanten, men exekutorn tar i för mycket och skjuter hårt men alltför högt över.

Som synes är Viggan inte överrepresenterade på Sumpans planhalva, men i den 31:a får ändå Max Sjölander på ett parabelskott som dock fastnar i målvaktens famn. Sumpan får sedan en onödig hörna efter ett missförstånd mellan Gabbe och Kevin, men även denna hörna blev resultatlös.

Viggan lyckades aldrig etablera något eget konstruktivt spel under halvleken, utan fick ägna mycken tid till att jaga boll och hålla rent framför Kevin, något man också lyckades väldigt väl med. Sumpan däremot kontrollerade bollinnehavet men fastnade som oftast i Viggans garn. Trots den kreativa frånvaron skall de röda ha en stor eloge för en gedigen kämpainsats.

Nu ställdes förhoppningarna till den andra halvleken, att den skulle få samma utveckling som den man spelade förra helgen, då man också kom ut som ett helt nytt lag, fyllda av ett jävlaranamma som skulle sätta skräck i de gröna männen från Sumpan. Domaren hade då knappt hunnit blåsa till spel då förhoppningarna nästan infrias på direkten.

Det hade bara gått 30 sekunder innan Hjalmar Thorgerzon gör ett uppskattat soloframträdande, där han från försvarsområdet avancerar upp till mittlinjen, varefter han serverar en springboll till André Eliasson på vänsterkanten. André gör en enkel Tuplov innan han avfyrar stora kanonen, men målvakten hinner ner och lyckas liggande fånga bollen med en utsträckt arm. Det hade annars blivit en replik på vad som hände i samma minut en vecka tidigare.

I den 49:e minuten kommer Viggan i ett vänsteranfall, där Oscar Billman spelar fram till den svenske representanten för Kruppverken, André Eliasson, som återigen osäkrar och skjuter. Den här gången tvingas målvakten, återigen i horisontalläge, peta bollen ut över kortlinjen till hörna. Men det var inte bara här nere det hände saker.

I den 52:a, efter ett inkast, skjuter Sumpan ett lobbskott i ribbans undersida men bollen kan vid dess nedkomst sedan slås ut till hörna av den tillskyndande Hjalle Thorgerzon, men ack vad nära det var. Sumpans attack kom dessutom lite oväntat då Viggan kändes ordentligt uppeggade i denna påskdags andra halvlek.

I den 54:e kom ännu ett oväntat besök, men där Kevin dristade sig till att med fara för liv och lem gå ut och omkullkasta alla planer för den anfallande. Här var alltså några kritiska minuter som skulle ha kunnat förmörka den annars så klarblåa himlen. Men det skulle komma ljusare tider.

I den 63:e spelar Gabbe fram bollen till Axel, som får ett Golden Moment när han halvliggandes med stödbenet och sin längsta tå skall försöka få bollen över den likaså halvliggandes målvakten, men målvakten fäktar frenetiskt mer armarna och lyckas vifta bort bollen. Minuten efter lägger Axel ett inlägg från högerkanten, där den framrusande André måste ha svett ögonbrynen i sitt försök att nicka in bollen i mål. Kan ha varit fråga om millimeter, lite beroende på hur buskiga Andrés ögonbryn var.

Den här halvleken blir lite diametralt motsatt den första, då Viggans hydrauliska press sätter myror i huvudet på de grönklädda. Ett helt annat go och självförtroende. Ett exempel på detta kommer i den 66:e, då Mohammed spelar fram Axel på högerkanten, som i sin tur arbetar sig framåt under stor fart innan han gör ett inlägg framför mål.

Där kommer Kruppkanonen Eliasson igen och skjuter på direkten, men återigen räddar målvakten skottet, denna gång snubblandes på alla fyra. Minuten efter får Viggan en hörna, men i denna match gick det inte att förädla de fasta situationerna. I den 74:e, efter en Vigganfrispark, får Viktor Nilsson tillfälle att visa sin skotteknik. Skottet var hårt men dessvärre decimerades endast de högtflygande svalorna.

Klockan går och nerverna låg nu utanpå samtliga 22 spelare, där ett öga var på bollen och det andra på urtavlan som var av digital karaktär. I den 88:e drabbas Hjalle av en lömsk ljumske och faller handlöst på rygg, något Sumpan av förståeliga skäl inte tar någon större hänsyn till utan anfaller med allt vad man har. Dessbättre hade Kevin en bra dag på jobbet och räddar ett närskott till en hörna som sedan blev två.

Det hade känts visset att ha behövt plocka ut en boll i det läget. Sedan händer samma sak framför Sumpanmålet, då Max i matchens sista övertidsminut får på en vänsterslägga i slottet, och hade bollen gått bara något åt höger eller vänster hade rullgardinerna i Sumpan gått ner totalt. Nu tog bollen rakt på målvakten.

Med tanke på hur matchen utvecklade sig, skall nog bägge lagen vara glada åt varsin poäng, då slutminuterna höll på att bli ödesdigra åt bägge håll. Viggan skall dock ha en stor eloge för att man tog sig ordentligt samman under den andra halvleken och med lite flyt också hade kunnat få med sig samtliga poäng med sig hem.

Ja, vad lärde vi oss av detta? Möjligen att väckarklockorna skall ringa 45 minuter tidigare, viket borde ha skett både i den här matchen och i den förra, ty då hade trepoängarna hängt lågt i bägge matcherna. Två matcher och två oavgjorda, men ingen förlust vilket är gott i sig, men nästa söndag väntar Enköping och då gäller det att vara på tårna från början.

// Gula Örnen

Laguppställning
Kevin Lund
Gabriel Herrera
Jonathan Vestman
Max Sjölander
Oscar Billman (61)
Mohammed Dirawi
Lucas Hollingworth
Johan Sedendahl-E (61)
Hjalmar Thorgerzon (90)
André Eliasson
Marcus Aggebo, K
Tom Gyldorff, ers
Axel M-Moulin, ers (61)
Tristan Elgan, ers
Teodor Hamilton, ers
Viktor Nilsson, ers (61)
Guled Hassan, ers (90)
Theo Graasvoll (MV), ers

Målgörare
-

Gula kort
Gabriel Herrera (17)

Röda kort
-

Domare
Fernando Gonzalez, HD
Mohamad Musse, AD1
Georgios Koliakoudakis, AD2

Matchens VIKing
Hjalmar Thorgerzon

Publik
c:a 130 personer

Väder
+14, soligt

Kalendern