Söndagen den 7 augusti 2022 är ett datum som man sent kommer att glömma, om man representerar Viggbyholms färger. Rent världshistoriskt har söndagar ofta varit förknippade med omtumlande händelser, och denna söndag kom knappast att utgöra något undantag. Redan vid ankomsten till Enavallen fick stockholmarna att dra lite efter andan, då de bekantade sig med den majestätiska arenan, med en läktare som med skohorn förmodligen skulle kunna svälja halva befolkningen i Viggbyholms villasamhälle.

Enavallen strålade i solskenet och den lummigt gröna gräsmattan inbjöd onekligen till spel. Den ovan nämnda läktaren kom, skulle det visa sig, att upplevas som en resonanslåda av bibliska mått, när den mer än 200-hövdade publiken tagit den i besittning. Lokala uppgifter gav vid handen att 200 personer var standard när de gröna gossarna tog emot besök av andra lag i serien.

Vid ett lokalderby i ett tidigare sammanhang, mot Enköpings IS, hade 1500 personer tagit sig till arenan. Det var för övrigt samma Enköpings IS som Viggan mötte 2010 i kvalet till division 3, där 1-1 resultatet mot dem skapade möjligheten för Viggan att senare gå upp. Den insatte vet att Enköpings SK spelade i allsvenskan 2003, och även om det nu bara blev ett år, så satt det ändå kvar i arenan kändes det som. Detta var lite historik inför vad som komma skulle.

Vårsäsongen hade varit minst sagt glimrande för Viggans del, och man kunde gå till sommarvila med en välförtjänt serieledning. Obesegrade, med endast 10 mål insläppta på 13 matcher, det var helt enkelt imponerande. Och förra året, då man i och för sig förlorade fem matcher, men aldrig mer än med uddamålet, förutom en gång, då det blev två mål mot den då blivande seriesegraren.

Enköping hade väl blandat och gett lite före och under sommaren, men där segern mot förra årets serievinnare, IFK Uppsala, med 1-0 i Svenska cupen fick mången att höja på ögonbrynen. I mötet med Enköping under vårsäsongen hade Viggan vunnit hemma på konstgräset med 2-1, men också noterat att de gröna männen från Enköping inte var att leka med, något man bittert skulle få erfara denna söndag.

Så här en dag efter den berömda söndagen, är det fortfarande svårt att ta in vad som egentligen hände. Bortsett från den sista matchen innan sommaruppehållet, den mot Rådmansö, hade Viggan ofta dominerat och öst in mål, huvudsakligen i inledningarna av matcherna. Mot Rådmansö gjorde man i och för sig mål direkt, men sedan övertog semesterplanerna det som hände på planen. Lite så var det nog även denna dag.

Domaren hade knappt fått pipan ur munnen innan Johan Sedendahl-Eriksson befinner sig framför ESK-målet men en nanosekund för sent, och då hade 29 sekunder gått och det kändes som det brukar ha gjort i många av de tidigare matcherna. Efter 3 minuter kommer en grön man farandes på högerkanten som en oljad blixt, vilket ger Jonathan Vestman myror i både huvudet och i brallorna, men det hela rann ut i gräset så småningom.

Om det nu hade funnits en hundkapplöpningsbana i närheten, så skulle misstankarna om att en hare smitit därifrån och tagit sig in på Enavallen varit ytterst starka, ty efter 6 minuter kommer en perfekt passning ut på Enköpings vänsterkant, och likt en reptilsnabb greyhound for en grön projektil utmed sidlinjen, så snabbt att inte ens de snabbaste i Viggan hann med, eller ens hann uppfatta vad som hände. Ensam med Kevin gör han 1-0.

Det lär ha varit Willy Wickman, som efter fem ynka minuter fått läktartaket att lyfta, sedan de 219 åskådarna förstått att det var hemmalaget som tagit ledningen och nu luftade sina strupar. Nu hade det alltså gått fem minuter, men framöver skulle det ta lite längre tid. 10 minuter ganska exakt mellan varje mål, vilket kan vara värt att notera. Onekligen en chocköppning för de tillresta Viggbyiterna.

Efter detta bryska uppvaknande gjordes en snabb okulärbesiktning av motståndarna, varvid det framkom att genomsnittet syntes vara både äldre, större, stabilare och även i vissa fall snabbare än sina kontrahenter från Stockholmsområdet, vilka i denna ovetenskapliga jämförelse framstod som lite mer juniora. Nåväl, ett 1-0 underläge borde ju inte vara omöjligt att hantera om alla är på tårna. Men det var ju just det, det där med tårna.

Efter 7 minuter får Viggan en frispark som inte är långt ifrån att resultera, men det bidde bara en hörna av det hela. Som alltid vid hörnor är det lätt, ja mycket lätt, att snabba omställningar kommer till stånd, så även denna gång. Dessbättre hann Muhammed förlänga ett av sina ben i en vältajmad pirrning, vilket raskt medförde ett gult kort, som knappast gick att snacka bort, men det var nog värt att ta just då.

Efter 11 minuter en ESK-hörna, och minuten efter en Vigganhörna på vilken Aggebo nickar över. Efter 14 minuter skapar Viggan två hörnor på raken, dock utan att någon av dem verkar ha oroat dem i det gröna laget. I den 16:e minuten sker så något liknande igen som hade hänt 10 minuter tidigare. En grön man ensam med Kevin och 2-0. Ingen skugga skall falla över den gulklädde Kevin. Den skall snarare falla lite längre ut.

I den 21:a minuten testar Johan ett skott som ej var alltför kraftfullt, men utanför gick det hursomhelst. Ny VIK-hörna i den 23:e men inget denna gång heller. Och så var det reprisdags igen då ytterligare tio minuter gått. En grön man ensam med Kevin och 3-0, varvid alla undrade var Viggans försvar var igen. 26 minuter hade gått och Enköping leder med 3-0. I och för sig har de fått hundraprocentig utdelning, men ändå.

Minuten efter tar Max Sjölund och fläskar på ett skott, men det omisskännliga ljudet från aluminiumkontakt, var svar nog för att man skulle begripa att skottet tagit i stolpen. Tre minuter senare kommer Viggan i ett bra anfall men Johan skjuter över. Viggan har nu ryckt upp sig betydligt efter alla kallduscharna. Gabriel Furtado-Hererra har möjlighet att reducera i den 32:a minuten men lägger bollen på fel sida av stolpen.

Två minuter senare är Gabbe där igen, men den här gången blir det i alla fall hörna. Men oavsett vad Enköping tar sig för denna dag så går bollen deras väg, vilket kanske inte är någon tillfällighet. Och även om solen strålade på himlen så släcktes ljuset definitivt i den 37:e minuten, då de snabbfotade gröna männen var före både Kevin och hans försvar, som kanske inte var där man borde ha varit just då. Patrick Lundemo fullbordade därmed sitt hat trick, och äkta blev det till på köpet.

Det som varit Viggans adelsmärke tidigare, försvaret, var nu inte ens en skugga av sig själva, åtminstone inte om man studerar hur de fyra målen kommit till. Viggans offensiva delar då? Jo, nog skapades det emellanåt, men då man oftast överarbetade sina lägen istället för att gå på skott tidigare, ja då blev det som det blev. Enköping gjorde mål på samtliga sina chanser och däri låg en stor skillnad mellan lagen.

Ett exempel på detta kommer i den 40:e minuten, då Johan kommer helt ren med ESKs målvakt, men lyckas på något remarkabelt sätt skjuta utanför. Istället var ESK nära att ställa till det ytterligare två minuter senare, och aldrig har man väl tidigare väntat så mycket på att det skulle bli halvtidsvila som då. Resultatet stod sig dock halvleken ut, 4-0.

Den andra halvleken hade knappt börjat, förrän Enköping skaffar sig en frispark strax utanför straffområdet, och då man vid det här laget vant sig vid att allt går in, var det bara att ta ett djupt andetag. Men inget hände denna gång. Istället när man minst anar det så blir det istället 5-0. Vad hände? Jo just det som i princip hänt vid alla de tidigare målen. Linus Zetterström, ESKs okrönte skyttekung, kom helt fri med Kevin i den 50:e minuten.

Minuten efter får Viggan i vilket fall en hörna. Man hade då bytt ut fyra spelare mot nya, för att försöka bromsa fallet och nog märktes denna blodtransfusion av lite i den 52:a minuten, då Viggan är snubblande nära att få till ett tröstmål, men denna dag så var det som förgjort framåt, också. I den 59:e får Viggan en hörna, en av totalt nio fruktlösa försök denna dag.

I den 63:e minuten lägger Max en frispark som Calle Ringström går upp och nickar på, vilket äntligen ger utdelning, 5-1. Men säg den glädje som varar. I den 66:e minuten får Enköpings Kakra Boakye-Mensa bollen där mittlinjen skär sidlinjen, och accelererar framåt utan att någon kan stoppa honom, inte ens när han skär in i banan. Då, i steget, får han på en riktig pärla som går rakt upp i Kevins bakre kryss. Allt gick som sagt in denna dag.

Även om Enköping var proppmätta, så skall det i ärlighetens namn sägas att Viggan skall ha en eloge, trots att precis allt gick dem emot, och i och med blodtransfusionen i halvlek så blev det lite mer fart kändes det som. Viggans nytillskott, Samuel Östlund, som närmast kommer ifrån Oskarshamns IF och Åtvidaberg, fick lufta sig under den andra halvleken då han haft ett längre speluppehåll tidigare. Hans insats lovar gott inför framtiden.

Samuel får på ett skott i den 71:a men målvakten tar. Tre minuter senare är Calle på gång att bli tvåmålsskytt, då han nickar i burgaveln efter pass från Lukas Hollingworth. Minuten efter gör Viggan ett nytt nickförsök men målvakten var på alerten denna dag. I den 86:e tvingas Kevin göra en TV-räddning och tur var väl det, annars hade väl även solen slocknat. Tre minuter senare får Viggan ett jätteläge utan att få till det, annat än två på varandra följande hörnor.

I den 90:e gör Samuel en soloräd som skulle ha kunnat lyckas, om inte den alerte målvakten höll sig framme igen. Sen blåste domaren äntligen av matchen i en av de mest plågsamma tillställningar man fått uppleva på länge. Det var bara en sådan där dag då absolut ingenting fungerade, dvs för Viggan. Enköping måste å andra sidan ha känt sig riktigt nöjda med att ha underhållit den entusiastiska publiken med att göra mål på samtliga sina chanser, så när som på ett som Kevin lyckades parera.

Även om sista matchen innan sommaruppehållet inte var direkt underhållande, så hade man ändå inte i sin vildaste fantasi kunnat tro att man som serieledare skulle bli så uppskörtade in på bara skinnet i höstpremiären. Det är svårt att snacka bort en sådan här match. Det går faktiskt inte. Man snackar inte bort sex mål. Det är bara att lyfta på hatten för Enköping som spås gå en ljusnande framtid till mötes om detta håller i sig.

För Viggan gäller kontemplation och självrannsakan samt att ta på sig tagelskjortan under den kommande veckan, för att slippa uppleva något liknande nu på lördag då Strömsberg kommer på besök till Hägernäs IP, och då vi förhoppningsvis också skall ha vår nya läktare på plats. Viggans absolut farligaste motståndare nu är underskattning, särskilt som vi vann borta med 3-0 uppe i Tierp.

// Gula Örnen

Laguppställning
Kevin Lund
Gabriel Herrera (46)
Jonathan Vestman
Max Sjölander
Pontus Elfstrand
Mohammed Dirawi (46)
Lucas Hollingworth (79)
Johan Sedendahl-E (46)
Hjalmar Thorgerzon
André Eliasson (46)
Marcus Aggebo, K
Tom Gyldrff, ers (46)
Samuel Östlund, ers (46)
Calle Ringström, ers (46)
Viktor Wdlund, ers (46)
Nils Pasthy, ers (79)

Målgörare
Calle Ringström (63)

Gula kort
Mohammed Dirawi (8)
Jonathan Vestman (44)

Röda kort
-

Domare
Teddy Dahlin, HD
Almir Fejzic, AD1
Johnny Söderqvist, AD2

Matchens VIKing
Hjalmar Thorgerzon

Publik
219 personer

Väder
+20, vxl molnighet

Kalendern