När det gällde matchen mot Nacka FC fredagen den 27 juni, så handlade mycket av försnacket om vilken väderapp som var bäst. Samtliga appar hade dessutom lagt in ett antal regnoväder som skulle passera Hägernäs IP denna dag, vilket skulle krympa det förväntade publikantalet. Nu hade apparna fel (igen). Första halvlek spelades under mer eller mindre klar himmel. Den andra under moln, men inget regn. Publiken? Ja, det var 137 som vågade trotsa apparna.

Nacka FC hade av många utmålats, inte bara som ett av de största hoten mot Viggan, utan även som en favorit till att ta hem hela serien. Om inte annat, så hade Viggan kommit till den slutsatsen, när lagen möttes fredagen den 11 april i blåst och kylskåpskyla (+3). Det var en imponerande motståndare Viggan ställdes mot då, varför Viggans insats efter matchen som slutade oavgjort 1-1, måste ses som än mer imponerande.

Nu hade faktiskt oddssättarna Viggan som favoriter mot Nacka, även om det bara rörde sig om några tiondelar i decimalstorlek. Förmodligen hade man väl skådat tabellen och de framgångar Viggan inkasserat under våren. Endast en förlust och tre oavgjorda, resten vinster, måste ha fått motståndarna att se matchen an med respekt, och så var det faktiskt som man upplevde den första halvleken.

Även om den första minuten bjöd på en frispark för Nacka, just utanför Viggans straffområde, så fick den säkert oddssättarna att vrida på sig. Men det hela lugnade ner sig två minuter senare, när Samuel Släggan Östlund kommer ensam med målvakten i Nacka. Den gången lyckades dock Hugo Backman, genom en tjurrusning avvärja Östlunds attack, men det kom andra försök som han inte var lika lyckosam med.

Conrad Johansson, med nummer 2 på ryggen, hade en riktigt lyckosam afton på Hägernäs IPs gröna naturgräs. I den 6:e minuten kommer han exempelvis farande på högerkanten och formligen slungar iväg ett riktigt tungt skott, men där nyss nämnde Hugo precis lyckas slänga sig i riktning mot bollbanan. Med uppbringandet av sina sista krafter fick Hugo ett finger på bollen och tippade densamma ut till hörna. Men nära var det.

Fyra minuter senare kommer Conrad åter farandes på högerkanten, innan han nu passar in till Samuel Östlund, som medelst en direkt träff skickar bollen vidare mot Hugo i buren. Hugo halvräddar, vilket medför att bollen fortsätter in i stolprotens insida och ut igen. Den gången hade Hugo änglavakt men det var då det. Nacka irriterar Vigganförsvaret i den 14:e minuten, men efter ett mycket resolut ingripande från lagkapten Aggebo, så fick nr 11 i Nacka bita i gräset och erhöll en betydligt ljusare röst.

I den 15:e levererar Conrad ytterligare en kalaspassning in i slottet, där den reslige Östlund precis skall sätta den rågblonda framsidan av huvudet mot bollen, när en från Nacka hinner några nanosekunder före, annars hade det nog varit ett givet mål. Men hörna blev det i alla fall. Det hela hade föregåtts av ett mönsteranfall från de rödas sida. I den 19:e noteras Nacka för ett skott mot Max Croon i Vigganmålet. Elaka tungor sa att skottet lär ha setts av passagerna på SAS flight 1301 med destination Oslo. Men det kom ändå att räknas som ett skott åt Viggans håll.

Det var rätt många frisparkar som delades ut denna dag. Trots att Nackaborna såg betydligt stadigare, ja, kanske lite satta och något större till växten, så hade de betydligt lättare att välta, kanske mycket beroende på att de hade en högre tyngdpunkt. Pansar-Calle Ringström var ganska duktig på att välta vitklädda spelare denna afton, men lyckades ändå klara sig ända till den 78:e minuten innan han till sist drabbades av ett gult kort.

I den 26:e minuten kan Sion Oppong, medelst ett välriktat skott, inkassera en hörna för Viggans räkning. Minuten efter får Viggan ett bra frisparksläge utan att det påverkar resultattavlan. I den 29:e har Pansar-Calle röjarparty och fäller de vita pjäserna både till höger och vänster men utan att drabbas av rättsväsendet. I den 33:e är det ytterst nära att en perfekt crossboll från Charlie Antonelius högerfot träffar den flygande keruben Aggebo mitt i pannbenet,? men nicken går just utanför.

Minuten efter gör Nacka årets dundertavla. Högerbacken passar tillbaka till Hugo i buren, som bara någon meter från mållinjen är helt ovetandes om att den alerte Viktor Vicke Widlund befinner sig i snabb fart under radarn mot bollen, som han nu fått vittring på. När Hugo upptäcker Vickes ankomst försöker han snabbt dra iväg bollen, men med en släpande vänsterfot kan Vicke få ett perfekt ihopslag med Hugo, så att den nu ovala bollen går rakt upp i nättaket. 1-0.

Jubel i busken och på Viggans åskådarplats. Men gladast av dem alla var väl räven som det heter i visan om Snövit, men här var det ju Vicke som gjorde cirkuskonster av glädje. Vad lärde vi oss av detta? Jo, det lönar sig alltid att ligga och fiska för att se om något oväntat dyker upp. Så här långt i matchen hade Nackaspelarna sett lite spaka ut, eller för att uttrycka det lite mer klart, så hade Viggan gjort dem spaka med ett ytterst livaktigt och flexibelt spel.

I den 37:e minuten bryter Pansar-Calle ett embryo till Nackaanfall och går själv på offensiven. Han driver på ända ner mot kortlinjen innan han lägger ett perfekt pass in framför mål, där Vicke Widlund kommer farandes med kraft, och med så mycket kraft att bollen går just över målramen. I den 38:e kommer Vicke farandes igen, men skickar nu ut bollen på högerkanten till Charlie Antonelius, som med en sträckt vrist får Hugo i buren att fundera på att byta jobb. 2-0 till Viggan.

Så här långt var det Viggans match helt klart och med en 2-0 ledning i ryggen och bara fem minuter till paus, samtidigt som solen värmde uppifrån, så fanns det ingen anledning att klaga. Men i den 40:e så nickpassar en vitklädd ute på vänsterkanten in till en kollega, som med en direktvolley lyckas träffa bollen så att Max Croon tvingas bita i gräset. Reducerat till 2-1 och då hördes det plötsligt att det var en del som åkt ända från Värmdö för att kolla.

I den 45:e visar Viggan upp ett riktigt fint radarspel, där Vicke lirar ut till Samuel Släggan Östlund, som släpper bollen vidare till Oscar Åskan Helmersson, som i sin tur utifrån högerkanten får på en bra rökare, som Hugo i buren dock lyckas avstyra medelst en fotparad. Sedan var det dags att gå in och vila och Viggan kunde känna sig riktigt nöjda med sig själva. Viggan hade levt upp till favoritskapet och visat vad det blå skåpet skulle stå.

Den första halvleken hade kännetecknats av fint väder, särskilt med tanke på vad meteorologerna hade förutspått, detta hade också återspeglats i Viggans spel, där man försatt Nacka i en okulär spelförlamning, där de inte orkat nå upp till de höjder som var förväntat av dem. Nacka hade inte antecknats för några direkta farligheter, medan Viggan hade varit framme och utmanat vid fler än ett tillfälle.

Så började den andra halvleken och med den kom också molnen att dra ihop sig. Skulle meteorologerna ändå få rätt till sist? Nej, men bra mulet blev det, vilket uppenbart också påverkade Viggans lekfulla spelhumör från den första halvleken. Nacka å sin sida hade tydligen druckit någon druidisk hälsodryck, för när den andra halvleken började hade de plötsligt fått fart på växellådan.

Viggan fick ett bra frisparksläge efter fem minuter, men sedan var det mest att se till att man knep så hårt att man kunde för att hålla tätt där bak. Alla som sett Gutenbergs digelpress vet att det inte är kul att hamna i den. Beroende på vilken analysteknik man tillämpar kan man se saken på två diametralt olika sätt. I Nacka-perspektivet gick man för fullt med blyfoten för en kvittering. Ur ett Vigganperspektiv hade man redan uppnått vad man var ute efter. En ledning att försvara.

Den senare tolkningen känns bättre ur ett rött perspektiv, med tanke på hur belastat Viggans försvarsområde blev under den andra halvleken. Det kändes som Nacka hade en styv kuling i ryggen hela tiden och Viggan sålunda en viss motvind spelmässigt. Det var mycket bollande på Viggans planhalva, men som tur var Nackas avslutningseffektivitet inte av bästa kvalitet, vilket ingen i Viggan klagade på. Viggan lyckas ändå få till en hörna i den 63:e minuten, men i övrigt var det en vit halvlek.

Viggan kniper därbak så de vitnar trots den röda dressen. En kvart kvar drygt och alla undrar om den fragila ledningen skall hålla ända till slutet. I den 73:e minuten är Nacka riktigt nära men allt redde ut sig. Charlie sticker upp i den 75:e med ett skott som också når fram till kortlinjen men utanför, annars var det lite klent med besök från de röda på den vita sidan. I den 81:a skjuter Nacka över och de lär ha en hel del att göra när de kommer hem och skall kalibrera skornas elevationsvinklar.

I den 89:e minuten får sedan Nacka en frispark just utanför straffområdet, och nu osar det katt så det ryker om det, men det slutar i en hörna vilket är illa nog. Klockan passerar 90 minuter och inget känns säkert, särskilt som domaren döljer hur mycket han lagt till. Klockan tickar på. I den 7:e tilläggsminuten får Nacka ännu en frispark precis utanför straffområdet. Man får till en perfekt frispark som är på väg in i krysset. Men då kommer Max Croon flygande med en smattrande röd mantel och boxar bollen ut i Universum. (som kommenterdes av frisparksläggaren Erik Herre "vilken djävla räddning" /Lobergs inlägg). En hörna blev det dock av denna räddning, men även den redde Viggan ut och när domaren till sist blåste av, så visade det sig att resultatet stått sig trots Gutenbergspressen.

Det finns många att lyfta fram denna dag, men det var kollektivet som vann, där alla kämpade för varandra. Med tanke på vad backlinjen fick knipa med Conrad, Aggebo, Jonte och Pansar-Calle, så gick det nog åt en hel del Silon-salva där bak. Vicke Widlund, som var tillbaka från utflykten på Adriatiska havet, kunde både göra mål och assistera, så utvilad var han. Även Långe Erik, som lyser upp tillvaron i mitten, kunde tillsammans med Charlie, som nu antecknades för sitt tredje mål, se till att man höll tätt trots det osmotiska trycket.

Även om Släggan, Åskan och Sion fick gå mållösa från arenan, så bidrog man med sin närvaro att täppa till alla eventuella läckor. När domaren till sist blåste av efter 8 dryga tilläggsminuter och kniptiden var över, kunde man riktigt höra hur den kollektiva väderspänningen släppte. Efter en lång försäsong, från januari till slutet av juni med ett 20-tal tränings- och seriematcher, var det inte utan att domarens signal var förlösande.

Det är bara att lyfta på hatten, inte bara för drabbningen mot Nacka, utan för hela säsongen som varit helt enastående och säkert överraskat både en och annan ute i byn. Nu väntar tre veckors vila innan det drar igång igen och då gäller det att vila både huvudet och fötterna, även om det finns program att följa.

Trevlig sommar tillönskas alla!

/Gula Örnen

Lite extra bilder från Filipe.

Laguppställning
Max Croon
Conrad Johansson
Jonathan Vestman
Calle Ringström (79)
Erik Wallin (90+5)
Oscar Helmersson
Samuel Östlund
Charlie Antonelius
Marcus Aggebo, K
Viktor Widlund (74)
Sion Oppong (79)
Simon Andersson, ers
Lucas Hollingworth, ers
Max Sjölander, ers (74)
Filipe Santos, ers (79)
Milos Marinkovic, ers (79)
Otto Levin, ers (90+5)
Pap Diouf (MV), ers

Målgörare
Viktor Widlund (34)
Charlie Antonelius (38)

Gula kort
Viktor Widlund (30)
Calle Ringström (78)
Oscar Helmersson (90+3)
Max Croon (90+6)

Röda kort
Pap Diouf, gr eft. match (90+8)

Domare
Adli Assali, HD
Norouz Amini, AD1
Filmon Amanuel, AD2

Matchens VIKing
Laget

Publik
137

Väder
+18, halvklart

Kalendern