Viggan fick en klar revansch mot Hudiksvall
Lördagen den 16 september bjöd på en riktigt fin soldränkt seneftermiddag när Viggan skulle ta sig an Hudiksvalls FF på Hägernäs IP. Ingen hade väl glömt bussresan hem från Hudiksvall i våras när Viggan hade åkt på stortorsk med 5-0 sedan Huffarna punkterat matchen redan efter drygt 20 minuter med tre mål.
Den här gången låg mycket i potten för båda lagen. För Hudik om man fortfarande ville tillhöra det övre skiktet i tabellen, och för Viggan om man ville behålla avståndet ner till kvalstrecket, särskilt som de omkringliggande lagen hade vunnit sina respektive matcher tidigare på eftermiddagen.
Men det låg mycket i potten även för coach Björknesjö, som dagen innan utlovat segerbankett för spelare och ledare å lokal i Danderyd om Viggan skulle vinna. Huruvida oddssättarna påverkat detta generösa erbjudande är fortfarande oklart. Alla i Viggan följde därför spelet med extra stor nervositet, oavsett om man nu var coach eller ingick i truppen.
Bägge lagen hade drabbats av en lång och tuff säsong och Hudik kom därför enligt uppgift med en decimerad styrka pga diverse skador, medan Viggan hade sjukintyg på att sju sjuka skyttar nu saknades av liknande orsaker. Hemmalaget hade dock förmånen att kunna kalla in några juniorer för att numerären skulle vara optimal.
Rent okulärt var nog Viggan det bättre laget under den första halvleken, om man nu mäter det i avancerade målchanser, där Max Wiklund noterades för ett flertal dylika försök. Vid ett sådant tillfälle fälls han och Hudik drabbas av en frilägesutvisning efter en dryg halvtimmes spel, något som skulle ha kunnat ändra matchbilden.
Nu skulle det inte märkas så mycket på Hudiks spel att man var en man kort, förmodligen därför att nyheten inte hunnit sprida sig inom laget. Med tanke på vad som tidigare hände uppe i Hudik, så var ju varje minut viktig då inget baklängesmål antecknats hittills, något som alla var mycket observanta på.
Nu hade väl Hudik i och för sig inte särskilt många allvarliga försök när det gällde att utmana Kevin i buren, men man var duktiga på att hantera bollen och få den att rulla mellan varandra. Mycket av spelet tilldrog sig i mitten där de randiga getingarna från Hudiksvall var särskilt duktiga.
Viggans försvarsspel var denna eftermiddag något att vara särskilt stolt över, då man uppenbarligen lyssnat på Susan Lanefelts senaste uppmaningar om knipövningar där bak. Ingen geting tilläts därför att komma i närheten av Kevin och hans målområde. Men försvaret var bra på andra sätt också.
Spänningen började stiga mot slutet, inte minst på Viggans avbytarbänk, då minsta misstag från Hudiks sida skulle kunna stå Viggans coach dyrt. Med tanke på att 75% av Viggans forwards är uppsatta på konvalescentlistan var det dags för de bakre regionerna att ta ett steg framåt.
I den 76:e minuten utsätts Hudiks målbur för ett antal skottförsök som till sist leder till hörna. Pontus Elfstrand lägger hörnan och Viggans vänsterback, Jonte Vestman, går upp och nickar i mål 1-0, och glädjen är extra stor på Viggans avbytarbänk. Jonte intar därmed en säker andraplats i den interna skytteligan.
I den 85:e minuten får Viggan en ny hörna som Pontus lägger. Den här gången går Marcus Aggebo likt en flygande kerub upp i luften och nickar fram bollen till den långe och ståtlige backkollegan Anton Wetterqvist, som alltid verkar ha huvudet på skaft och därför distinkt kan nicka in 2-0. Ännu ett backmål.
I den 89:e minuten bjuds Rasmus Björner in i matchen och gör därmed premiär i Viggans mundering. Två minuter senare får Samuel Östlund på en riktig rökare som målvakten tvingas ge retur på, varvid den nyinkomne Rasmus passar på att avlossa en riktig stänkare som fastställer slutresultatet till 3-0. Vilken premiär!
Det hela slutade med en rättvis trepoängare för Viggan och medan Huffarna fick sätta sig i bussen för en lång dags färd mot natt, kunde det segrande hemmalaget, tack vare coach Björknesjös stora generositet, avnjuta sin segerbankett å lokal i Danderyd. ”En sådan seger till och jag är förlorad” lär Pyrrhus en gång ha sagt år 279 fKr vid Heraklea. I övrigt inga andra liknelser med slaget vid Hägernäs.
Om själva matchen skall kunna gå att läsa här på hemsidan under referat inom kort.
/Gula Örnen
Den här gången låg mycket i potten för båda lagen. För Hudik om man fortfarande ville tillhöra det övre skiktet i tabellen, och för Viggan om man ville behålla avståndet ner till kvalstrecket, särskilt som de omkringliggande lagen hade vunnit sina respektive matcher tidigare på eftermiddagen.
Men det låg mycket i potten även för coach Björknesjö, som dagen innan utlovat segerbankett för spelare och ledare å lokal i Danderyd om Viggan skulle vinna. Huruvida oddssättarna påverkat detta generösa erbjudande är fortfarande oklart. Alla i Viggan följde därför spelet med extra stor nervositet, oavsett om man nu var coach eller ingick i truppen.
Bägge lagen hade drabbats av en lång och tuff säsong och Hudik kom därför enligt uppgift med en decimerad styrka pga diverse skador, medan Viggan hade sjukintyg på att sju sjuka skyttar nu saknades av liknande orsaker. Hemmalaget hade dock förmånen att kunna kalla in några juniorer för att numerären skulle vara optimal.
Rent okulärt var nog Viggan det bättre laget under den första halvleken, om man nu mäter det i avancerade målchanser, där Max Wiklund noterades för ett flertal dylika försök. Vid ett sådant tillfälle fälls han och Hudik drabbas av en frilägesutvisning efter en dryg halvtimmes spel, något som skulle ha kunnat ändra matchbilden.
Nu skulle det inte märkas så mycket på Hudiks spel att man var en man kort, förmodligen därför att nyheten inte hunnit sprida sig inom laget. Med tanke på vad som tidigare hände uppe i Hudik, så var ju varje minut viktig då inget baklängesmål antecknats hittills, något som alla var mycket observanta på.
Nu hade väl Hudik i och för sig inte särskilt många allvarliga försök när det gällde att utmana Kevin i buren, men man var duktiga på att hantera bollen och få den att rulla mellan varandra. Mycket av spelet tilldrog sig i mitten där de randiga getingarna från Hudiksvall var särskilt duktiga.
Viggans försvarsspel var denna eftermiddag något att vara särskilt stolt över, då man uppenbarligen lyssnat på Susan Lanefelts senaste uppmaningar om knipövningar där bak. Ingen geting tilläts därför att komma i närheten av Kevin och hans målområde. Men försvaret var bra på andra sätt också.
Spänningen började stiga mot slutet, inte minst på Viggans avbytarbänk, då minsta misstag från Hudiks sida skulle kunna stå Viggans coach dyrt. Med tanke på att 75% av Viggans forwards är uppsatta på konvalescentlistan var det dags för de bakre regionerna att ta ett steg framåt.
I den 76:e minuten utsätts Hudiks målbur för ett antal skottförsök som till sist leder till hörna. Pontus Elfstrand lägger hörnan och Viggans vänsterback, Jonte Vestman, går upp och nickar i mål 1-0, och glädjen är extra stor på Viggans avbytarbänk. Jonte intar därmed en säker andraplats i den interna skytteligan.
I den 85:e minuten får Viggan en ny hörna som Pontus lägger. Den här gången går Marcus Aggebo likt en flygande kerub upp i luften och nickar fram bollen till den långe och ståtlige backkollegan Anton Wetterqvist, som alltid verkar ha huvudet på skaft och därför distinkt kan nicka in 2-0. Ännu ett backmål.
I den 89:e minuten bjuds Rasmus Björner in i matchen och gör därmed premiär i Viggans mundering. Två minuter senare får Samuel Östlund på en riktig rökare som målvakten tvingas ge retur på, varvid den nyinkomne Rasmus passar på att avlossa en riktig stänkare som fastställer slutresultatet till 3-0. Vilken premiär!
Det hela slutade med en rättvis trepoängare för Viggan och medan Huffarna fick sätta sig i bussen för en lång dags färd mot natt, kunde det segrande hemmalaget, tack vare coach Björknesjös stora generositet, avnjuta sin segerbankett å lokal i Danderyd. ”En sådan seger till och jag är förlorad” lär Pyrrhus en gång ha sagt år 279 fKr vid Heraklea. I övrigt inga andra liknelser med slaget vid Hägernäs.
Om själva matchen skall kunna gå att läsa här på hemsidan under referat inom kort.
/Gula Örnen