”It ain’t over until the fat lady sings” är den grammofonskiva som alltid läggs på tallriken inne i Viggans omklädningsrum innan matcherna mot IFK Österåker. Problemet är förstås att inte alla blir direkt upphetsade av att tänka på den feta Amalie Materna när hon gled ut på operascenen och rev av ”Nibelungens ring” i Bayreuth 1876.

Mot den bakgrunden, dvs att ingen lyssnar på denna uppfordrande önskan om att aldrig slappna av, förrän den feta damen bärs ut, så är det föga förvånande att matcherna alltid avgörs just på slutet, när alla är i full färd med att förbereda sig för vilket tvålschampoo man skall använda i duschen.

Den här gången var det kanske inte så mycket schampootänk, utan snarare hur och med vilket medel man skulle polera den poäng, som med bara tre minuter kvar av matchen var inom räckhåll och skulle kunna förgylla helgen, samtidigt som man skulle få betalt för gammal ost.

Ja, alla har säkert redan förstått att allting slutade som det alltid brukar mot Österåker. De vann med 3-1 trots att det stod 1-1 med tre minuter kvar av matchen, och där Viggan bara var en hårsmån från att göra mål minuten innan, men där två Vigganspelare hade klippt tånaglarna alltför ambitiöst och därmed inte nådde ända fram till bollen.

Istället gör Österåker två mål under de sista fyra minuterna, varav ett som vanligt på övertid, enligt gammal god sedvänja. Perukmakarna i Stockholm med omnejd lär få många beställningar från Viggbyholm denna helg, då de flesta slet sitt hår i obeskrivlig besvikelse när domaren väl blåste av.

Nordicbet, som säkert är pålästa vad gäller förutsättningarna inför matchen, var så pass övertygade om Österåkers välplanerade utnyttjande av tiden, att de smällde till med 4,40 i odds på Viggan och 1,30 på Österåker. Oavgjort hade gett 6 gånger pengarna, och hur nära var det inte att de höll på att gå back på detta resultat.

Med Österåkers nolla i förlustkolumnen var det nog få som trodde att Viggan, med en vår kantad av skador och annan frånvaro, i kombination med alltför dåliga diplotmatiska förbindelser med linjedomarförbundet, vilket föranlett flera röda kort liksom alltför många motståndarstraffar och bortdömda egna mål, skulle kunna rubba Österåker.

Nåväl, Hägernäs IP bjöd på strålande väder vilket hade lockat 81 soldyrkare för att bese huruvida Nordicbets oddssättare skulle lyckas eller inte. Värmen var tryckande och spänningen olidlig som det heter på cirkusspråk när kombattanterna skred ut i manegen.

Det började med att alla kände på varandra och inledningen var därför ganska trevande, innan en av bröderna Makolli skulle dra ner ridån innan föreställningen knappt hade börjat. Klockan visade på 5 minuter när en långboll från högerkanten kommer vinande in på Viggans planhalva, vilket syntes tämligen ofarligt på håll.

Den längre av de två mittbackarna, D. Lindberg, som är siste man i Vigganförsvaret, Harald oräknad, springer i bollens färdriktning i hopp om att han medelst en 180-gradersvridning skall kunna nicka bort bollen, men det fattades fyra centimeter för bollkontakt och bollen hamnar sålunda bakom Lindberg.

Han känner dock andedräkten från Armend Makolli som sett vad som skett och accelererar mot den friliggande bollen. Även D. Lindberg upptäcker vad som är i fara och färde och gör ett desperat försöka att nå bollen före motståndaren, men gick tyvärr bet på den uppgiften varför Makolli enkelt kan swisha upp bollen i Haralds vänstra kryss. 0-1.

Det var inte direkt den här början Viggan hade räknat med, utan hade förmodligen koncentrerat sig på slutminuterna istället, vilket man hade övat på genom att lyssna på grammofonskivan. Hursomhelst, när denna kalldusch lagt sig någorlunda kan Viggan anfalla i den 8e minuten, men Tauer skjuter utanför.

I den 12:e får frisparksvirtuosen Fredrik Rahm, nedan kallad Rahmen, ett bra tillfälle att visa upp sina konster. Bollen dimper ner i samlingen framför IFK-målet, där en alert rödklädd nickar mot det nedre hörnet av målet, men där målvakten vessellikt dyker upp och hindrar bollens vidare bana in i mål just vid stolpen.

I den 14:e inkasserar IFK sin första hörna som Harald förtjänstfullt lägger vantarna på. Två minuter senare är det Viggans tur att genom Tauer lägga en egen hörna, men skottet som senare avfyras går över. I den 22:a får Viggan till ett bra anfall som avslutas med skott, som dock omhändertas. Minuten efter fixar Erik Flodmark ytterligare en Viggan hörna, även den utan resultat.

I den 25:e får IFK en dubbelhörna men även där blir det resultatlöst. Minuten efter är det Viggans tur att lägga en hörna som Tauer slår. Matchen står och väger och likt två sumobrottare avvaktar man för det rätta läget att slå till. Ett sådant tillfälle dyker upp för Viggan i den 30:e, då Rahmen lägger en frispark i ett bra läge, och trots det kaos som då rådde framför målvakten rann den chansen ut i intet. I den 43:e lägger Göran Dahlberg en frispark som endast ledde till en ny hörna.

Alla som sett filmen ”Get Carter” kunde nu kanske känna vissa likheter med ”Get Zacco” . Förmodligen satt det bilder uppsatta av Zacco i Österåkers omklädningsrum, så att alla skulle veta vem som särskilt skulle tas om hand. Det är inte alltid en fördel att vara störst i klassen, något Zacco fick uppleva denna dag, då mindre personer ofta pekade finger och sa ”det var han som gjord’et” fast det inte var han som gjord’et.

Många gånger föll den ståtliga furan, som var satt under sträng bevakning av motståndarna men inte alltid var det någon fördel att bli fälld, vilket följande kan vara ett exempel på. Enligt uppgift skall den målsägande ha varit ingen mindre än Max von Schlebrügge.

Max lär ha omfamnat Zacco som i sin tur låser famntaget varvid bägge välter. Max blir sur till max vid uppstigningen och missar Zacco med en högerswing som domaren också missar, men tilldömer senare Zacco ett gult kort för varande initiativtagare till fallet. En normal tingsrätt hade där nog snarare utdelat ett rött till Maxen. Men det svenska rättssystemet har ju sina uppenbara brister.

Första halvlek hade annars bjudit på ett relativt jämnt spel, där IFK genom diverse sicksackmanövrar försökt skära sig igenom Viggans bastanta försvarslinje. På vänsterkanten hade IFK för övrigt även placerat ut en mindre reptilsnabb pjäs, som genom sin mindre uppenbarelse lätt smet under radarn och endast kunde upptäckas i sista sekunden. Viggan svarade med ett mer robust och rakt spel som kanske inte alltid gav stilpoäng.

Nu var frågan om Viggan skulle kunna göra något åt det inledande och irriterande baklängesmålet när den andra halvleken började. Först skulle dock IFK sätta press på nervsystemet genom att i den 49:e få ett riktigt farligt frisparksläge, där Harald tvingas till en svettig TV-räddning, då han slänger sig mot sitt vänstra kryss och räddar ut bollen till hörna.

Men sedan kom en lång period där Viggan genom ett resolut uppträdande säkert satte myror i byxorna hos IFK. I den 53:e nickar Viggan över efter en frispark från Tauer. Två minuter senare anfaller Didris, ackompanjerad av Zacco och Viking, dock utan att man nådde ända fram.

I den 56:e nytt bra frisparksläge för Tauer, men ingen nätkontakt denna gång heller. I den 58:e ny Vigganfrispark som Tauer lägger, och den påföljande nicken tippas till hörna men ett riktigt gott försök var det. Viggan får alltså en hörna i den 59:e och en till i den 61:a, där nu Rahmen används som avfyrare. Det ligger liksom i luften att Viggan har något på gång nu, känns det i vilket fall som.

Viggan fortsätter att trycka på och i den 66:e lägger Göran en frispark som målvakten tar på direkten. Minuten efter ett nytt bra Viggananfall, men där målvakten ånyo är med på noterna. I den 69:e får Tauer lägga en ny frispark som leder till en ny Vigganhörna som Rahmen lägger. Inget nätrassel denna gång heller.

I den 71:a är Zacco nära att få till det efter ett inkast från Tauer. Vid en av dessa attacker inne i straffområdet fälls Zacco medelst en underarm mot struphuvudet, vilket om domarensemblen hade varit lite mer uppmärksamma, kunde ha föranlett såväl straff som ett rött kort, men är man störst i klassen är det svårt att få medhåll.

Så äntligen! I den 75:e får Viggan en ny frispark där Tauer placerar bollen på mittcirkelns omkretslinje. Zacco, som anropats är beredd, och i just i ett sådant här läge är det bra att vara längst i klassen. Sålunda lyfter sig Zacco över de övriga och nicklobbar över samtliga, inklusive målvakten, och glädje blev stor bland de röda när bollens slutdestination blev känd. Kvitterat till 1-1, vilket i det läget kändes rättvist.

Detta mål fick IFK att vakna till liv när man såg en trepoängare ryka all världens väg, och i den 78:e får man på en riktig rökare som dock går över. I övrigt hade inget av lagen producerat några direkta målchanser egentligen, annat än att man surrat framför respektive målområde vid några tillfällen.

Trycket mot Viggan ökar medan publiken stirrar på urtavlan som visar sex minuter kvar, samtidigt som det råder fullt kaos framför Harald i Vigganmålet. Skall det hålla? Då händer det, fast nu på andra sidan, som skulle kunna ha förgyllt denna dag med sång, musik och änglakör.

I den 86:e minuten kommer nämligen Viking farande på högerkanten och lyckas få in en passning som går parallellt med mållinjen, med option att trycka in bollen i nätmaskorna. Två röda ben gör fruktlösa försök att nå bollen innan en IFK-fot lyckas fösa bort bollen över kortlinjen till hörna. Men ack vad nära det var.

Sedan var det dags för den berömda Västgötaklimaxen. När klockan visar på 87 spelade minuter råder nytt kaos framför Harald och här kan meningarna gå isär, men vissa ögonvittnen hävdar följande. Freby, som är betydlig mindre än Zacco, skall gå upp i en nickduell, men trängs in mot målet av en IFK:are, varvid den nick som han är tänkt att genomföra går bakåt uppåt istället för framåt.

Bortsett från att de röda äskade frispark utan gehör, så befinner sig bollen nu under tiden på väg upp och ner, för att via ribbans framsida gå bakom Haralds uppsträckta hand och ner via ryggen och in i mål. Därefter utspelar sig rent sydländska glädjescener bland de vittröjade spelarna. 1-2. Målet tillskrevs dock den andre Makollibrodern, Liridon.

Blytungt moment i matchen och ytterligare ett sk-tmål tyckte de med de röda dräkterna. Men det skulle komma mera. På gott Österåkersmanér avslutar man på övertid med att göra även 1-3, men då var rullgardinerna redan nere. De gamla grekerna skulle nog här ha klämt i med att Viggan utsatts för en peripeti av första graden.

Med en trebackslinje på slutet och alla ambitiösa försök till kvittering, så kom Österåkers tredje mål som ett brev på posten (som man sa förr), vilket inte gjorde saken mycket bättre. Men å andra sidan, Viggan visste vad som väntade när man möter Österåker. De vet ju att utnyttja tiden.

Ingen skall väl förneka att Österåker kanske svarade för det fotbollstekniskt mest iögonfallande spelet, men Viggan kunde med sitt raka och resoluta spel se till att det blev en riktigt spännande match ända till det bittra slutet, även om det nu blev extra tragiskt för Viggans del, som det väl i och för sig skall vara i de gamla grekiska dramerna.

Zacco får med sitt gula kort stå över nästa match sedan han nu samlat ihop tre, men får då också möjlighet att se över sina blemmor som han säkert fick vid den närgångna uppvaktningen matchen igenom. I övrigt måste man ge en eloge till totalförsvaret, som trots ihärdiga motståndarbesök kämpade till det bittra slutet.

/Gula Örnen

Laguppställning
Harald Hemström
Daniel Lindberg
Jan Tauer
Fredrik Rahm
Göran Dahlberg, K (90+3)
Henrik Zacco
Christian Freby
Erik Flodmark (74)
Dirisa Mugerwa
Axel Åman (88)(90+3)
Viking Peterson
Nils Pasthy, avb (88)
Filip Carlsson, avb (74)
Siymon Okabmikel, avb
Patric Kajhed, avb

Målgörare
Henrik Zacco (75)

Gula kort
Henrik Zacco (45)
Erik Flodmark (71)

Röda kort
-

Domare
Gojko Jajic, HD
Ahmed Ibrahim, AD1
Kim Henriksson, AD2

Matchens VIKing
Henrik Zacco

Publik
81 personer

Väder
+24, soligt