Femte omgången för Viggan i årets serie spelades den 4 maj på Hägernäs naturgräs, vilket också var premiär för i år. Matchen skulle också avgöra om Viggan framöver skulle vara fågel, fisk eller mittemellan och när domaren till sist blåste av matchen måste man nog hänföra Viggan till det första alternativet, även om serien fortfarande är väldigt ung.

Viggan saknade denna dag några spelare som exempelvis Viking, Pierre och Dirisa men kunde likafullt besätta bänken med kvalificerad extrapersonal. Många hade säkert hoppats på bättre väder och en större publik, men i det kylslagna vädret bjöds det ändå understundom på en del spel som värmde och inte minst slutresultatet gjorde en varm i hjärtat.

Dagens kombination bestod inledningsvis av Harald i målet, som framför sig fick skåda de ädlare delarna av Freby, Göran, Anton och Higgs, där Göran och Anton spelade kombinationslåset i mitten. Det kan redan nu avslöjas att backlinjen skulle komma att vara hermetiskt tillslutna där bak, samtidigt som man skulle svara för 100 procent av målen framåt, vilket inte är en dålig kombination.

I mittens Rike fick Jocke Viklund och Petter Andersson utgöra origospelare, men hade sällskap av Fille Carlsson och William Oberg på ytterflajerna och André Eliasson strax framför sig, som i sin tur utgjorde eldunderstöd till den ståtlige Henrik Zacco som fick bära fanan längst fram.

Extra roligt var att få se Obergaren komma ut i startfältet efter all konvalescens de senaste åren och han var nog även den som fick det att osa mest katt flest gånger nere hos Sollentunakeepern, även om skottförsöken inte gav någon utdelning denna gång. Välkommen tillbaka i manegen Oberg!

Sollentuna då? Ja, här visste vi inte så mycket inför dagens drabbning men var dock fullt medvetna om att vi förra året spelade 3-3 mot dem hemma för att åka på stortorsk borta med 0-7 på hösten. De var då överbemannade av spelskickligt folk medan vi var i en diametralt motsatt situation, så det resultatet var inte mycket att hänga upp sig på.

Klockan 13.00 blåste William Albrecht till spel, även om han framöver var mycket tveksam till att blåsa när Viggan ofta skulle ha önskat sig detta. Nåväl, Sollentuna hoppade säkert på en repris från senaste mötet och inleder med ett skott redan efter två minuter men Harald i målet behandlade skottet som om det vore plockpotatis.

Det skall dock i ärlighetens namn sägas att Viggan inte ville vara sämre minuten innan då Zacco testade siktet, men då det ännu inte var helt kalibrerat gick skottet följaktligen både över och utanför på samma gång. Men det visade att ambitionsnivån från bägge lagen var hög för dagen inledningsvis.

Matchens första riktigt bra läge kommer efter åtta minuter då storfräsaren Zacco tar sig ända ner till kortlinjen, inte långt från själva målet, men istället för att sikta på en rikoschett in i mål, spelar han osjälviskt snett inåt bakåt, där han säkert kände hur Oberg såg fram emot att få testa sin skjutförmåga. Jodå, Oberg stod laddad och klar och fick på en riktig stänkare som mången säkert trodde skulle nå de bakre nätmaskorna, men skottet blockades i sista sekunden.

Efter nio minuter får Sollentuna en hörna och i efterdyningarna av denna fick de ett mål bortdömt för offside, eller möjligen för otillbörligt uppträdande i målgården. Apropå Albrechts motvilja att slita på lungorna kommer här ett exempel. I den 10:e kommer nämligen Fille igenom på vänsterkanten men fälls strax innanför straffområdet, inte mycket men dock innanför, utan att Albrecht blåser straff. Istället vinkar han avvärjande till mångens stora förvåning, särskilt Filles.

Norrlandsbrigadens centralfigur, Petter Andersson, testar lyckan i den 11:e minuten, men krutladdningen var alltför svag för denna breddgrad. Haralds resistensförmåga sätts på prov i den 13:e men räddar till hörna och hans immunförsvar är liksom tidigare opåverkat, något som skulle visa sig vara bestående även i denna match.

Två minuter senare testar Sollentuna med en ormdödare men skottet går strax utanför stolproten, något som inte verkade påverka Harald särskilt mycket heller. Viggan visar upp sig från sin allra bästa sida efter 23 minuters spel då Jocke spelar fram till Fille, som i sin tur spelar fram till Oberg som prickskjuter, men målvakten lyckas tack vare tyngdlagen komma ner på marken och med några utsträckta fingrar få bollen att passera precis utanför sin högra stolprot.

Dessvärre ledda den efterföljande hörnan till intet, vilken i ordningen är i dagsläget okänt, men i den 26:e fixar Fille i vilket fall till en ny, men även denna blev resultatlös. Med tanke på alla hörnor som Viggan tillskansat sig detta år är det lite förvånande att utdelningen är mindre än minimal. Två minuter senare spelare Petter fram Oberg till ett skottläge men denna gång viner lädret över.

I den 33:e får Viggan en frispark som Higgs exekuterar och på denna håller sig den eminente Anton Johnson framme och med huvudet på skaft direktnickar han på mål, men dessvärre för Viggans del hamnade bollen rakt i målvaktens diafragmaområde där den sögs fast. Även om Sollentuna är ganska bra på att hålla koll på boll och få den att gå dit de ville så kommer de aldrig igenom Viggans Maginotlinje.

Men i den 34:e kommer ett skott från Sollentunarna men det går över. Minuten efter gör Fille ett solonummer med en ekvilibristisk enmansmanöver, då han medelst en klackspark tar sig förbi försvararen efter att ha fått sig bollen tillsänd från mycket långt håll. Fille avslutar showen med att vidarebefordra bollen in i slottet men då var det obemannat av röda spelare.

I den 42:a lägger Göran Dahlberg en frispark som Higgs i förlängningen skjuter över, men uppenbarligen inte helt utan hjälp ty linjemannen markerar för hörna, vilken även den blev utan resultat. Synd med tanke på hur många högresta individer det ändå finns att tillgå i Viggans rullor.

Nu åter till Albrechts lunginsufficiens. I den 43:e minuten kommer Zacco ångande, där passningen som är adresserad till honom skulle ha gett honom ett delikat friläge, såvida inte en Sollentunaförsvarare, liggandes, med en sk ”Maradonahand” stoppat bollen från att nå Zacco. Istället för rött kort blev det nu endast ett gult kort, något P. Andersson från Hudiksvall snabbt inlade en protest mot, dock så pass kraftig att han själv drabbades av ett gult dylikt.

Vår ständige juridiske expert, tillika paragrafryttare av 2:a graden, H. Loberg, kunde snabbt med hjälp av Förbundets lagbok enligt straffbalken 8:2 konstatera: ”När en spelare förhindrar en uppenbar målchans för motståndarlaget genom avsiktlig hands utvisas spelaren oavsett var regelbrottet inträffar”. Zacco som säkert gärna hade velat se sig själv i målprotokollet denna dag kände sig nog ganska förfördelad efter det domslutet.

Även om Viggans spel understundom från sidan må ha tett sig som ganska trevande, hade man ändå lyckats skapa lite chanser, medan Sollentuna å sin sida kanske hade ett större kontrollerat bollinnehav men hade betydande svårigheter att ta sig igenom Viggans igelkottsförsvar. Inga mål men Viggan kunde ändå glädjas åt att få bära säsongens nya matchställ, vilket man gjorde med emfas.

Nå, vad skulle nu hända i andra halvlek? Några rockader gjordes snabbt redan inne i omklädningsrummet. Fd konvalescenten W. Oberg tog en vilopaus till förmån för den juvenile Jonathan Vestman som nu inträdde som vänsterback med påföljd att David Higgs upphöjdes till flankspelare på höger sida. Ett snilledrag skulle det visa sig.

Redan i den första minuten letar sig Mr. Higgs ner mot kortlinjen, varest han medelst ett förmodat vristskott från en till synes död vinkel skjuter mot mål. Medan alla röda huvuden är på skaft i väntan på att få nicka in bollen, får dessa erfara att bollen tar sin egen bana in i den bortre burgaveln utan att passera ”Gå” och när bollbanans slut är uppenbar för alla, uppstår ett gemensamt glädjefnatt bland de röda spelarna. Viggan har tagit ledningen med 1-0.

Fyra minuter senare lägger Göran ytterligare en hörna som även den blev resultatlös för de involverade. Mr. Higgs, som upplyft av sin nya position och det tidigare målet, avlossar i den 56:e en riktig rökare, där bollen om den hade haft en bana på ett lite mer lågmält avstånd till marken säkert hade kunnat bli mål, men nu tog Mr. Higgs i lite för mycket varför bollen som förväntat gick högt över.

Två minuter senare är Mr. Higgs i stöten igen när han accelererar in i straffområdets högra hörn, sett från honom själv. Från motsatt håll kommer en motståndare som med stor kraft försätter Mr. Higgs ur stridbart skick. Mr. Higgs stöts i backen med stor kraft varvid misstankar om bruten käke, underarm och ett antal revben först uppstår, särskilt som ett lätt blodvite uppstår i munregionen.

Vår vän Albrecht låter spelet gå vidare tills han noterar en ivrigt viftande linjeman som påkallar uppmärksamhet. Efter en kort dialog dem emellan pekar Albrecht till sist på straffpunkten med Mr. Higgs fortfarande ligger utslagen, nu dock förflyttad utanför kortlinjen.

Anton Johnson, som under dagen visat sig från sin absolut bästa sida, tar eller erbjuds möjligheten att bli exekutör av den nyss tilldelade straffsparken. Vid det här laget har klockan snurrat upp till 61 minuter när Anton tar sats. Skickligt lägger han bollen i målvaktens högra hörn medan målvakten själv var på väg mot Mac Donald’s. 2-0 till Viggan och en munter stämning spreds direkt bland de röda och i läktarleden.

Straffmålet blev till en väckarklocka för motståndarna och i den 67:e skapar man en hörna samtidigt som man öser på med bollar ut till springlystna ytterkantsspelare, men hela tiden möts man av en betongmur av röda spelare som håller rent framför Harald. I den 69:e ytterligare en hörna för motståndarna som nu desperat letar efter halmstrån till en reducering.

I den 70:e får Harald visa prov igen på sin motståndskraft mot luftburna baciller och tar en dylik direkt i famnen efter ett direktskott. Lyckligtvis för Viggans del bedarrar det osmotiska trycket från motståndarna successivt och i den 86:e kan Fille testa skottlyckan, men utan större framgång då bollen går utanför.

Klockan tickar och alla håller andan. Viggan skapar en hörna i den 87:e men även denna blir utan större effekt. Fd Hudiksvallsbon Jocke Viklund, som roterat inne i mittcirkeln som en rabiessmittad terrier i jakt på motståndare med boll, har i den 88:e förflyttat sig upp till breddgrader där även han kan skönja motståndarnas mål. I ett dylikt ögonblick prövar han lyckan men får se skottet gå över, men hårt var det.

Albrecht, som nu lagt till ett antal minuter pga den tidigare incidenten med Mr. Higgs, ser till att Sollentuna får lägga en hörna i den 91:a minuten men sedan hände egentligen inte så mycket som skulle ha kunnat äventyra Viggans blytunga seger. Ett stort grattis till en väl genomförd match även om glamouren kanske inte lyste igenom.

Som nämndes inledningsvis skall vi vara mycket stolta över vårt försvarsspel som inte bara fungerade bakåt utan om möjligt ännu bättre framåt, då två originalbackar svarade för bägge målen. En rese denna dag, såväl bildligt som bokstavligt, var Anton Johnson som syntes över allas huvuden och med den tillrättalagda frisyren han innehar, tål huvudet att användas till mycket och inte bara att tänka med. Fille skall även han ha en eloge för sitt aldrig sinande slit varhelst han befann sig på banan.

Nu väntar en riktig utmaning i veckan, inte bara för att det är fredag kl 20.00, eller att de skall utspela sig på Ärvinge IP, utan främst för att motståndarna heter Kista SC, en inte helt enkel nöt att knäcka, vet vi som varit med ett tag.

/Gula Örnen

Laguppställning
Harald Hemström
David Higgs (61)
Anton Johnsson
Joakim Viklund
Filip Carlsson
Göran Dahlberg, K
Henrik Zacco (84)
Petter Andersson
Christian Freby
William Oberg (46)
André Eliasson (91)
Jonathan Vestman, avb (46)
Nils Pasthy, avb (84)
Max Billgert, avb (91)
Hamid Yousef Zadeh, avb (61)
Patric Kajhed, avb

Målgörare
David Higgs (46)
Anton Johnsson, str (61)

Gula kort
Petter Andersson (43)

Röda kort
-

Domare
Willian Albrecht, HD
Sawez Ahmad, AD1
Anders Wallin, AD2

Matchens VIKing
Filip Carlsson

Publik
37 personer

Väder
+7 molnigt