Det var fredagen den 18 april anno 2025, Långfredagen. Det var dessutom den tredje fredagen i rad som Viggan hade match, men den här gången var det ändå hemmamatch, om än på Vikingavallen. Fyra tjog personer hade sökt sig till högtidlighållandet av denna dag. Av dessa voro ett tjog huvudsakligen från Järfälla socken och dessa satte sig på snålsidan och undvek därmed den annars så bidragsvänliga kollekten, som upptogs för dem som önskade sitta under tak.

För den som varit med ett tag, vet att detta möte med de gamla antagonisterna från Järfälla var det 15:e i ordningen. Det hela hade börjat 2004, året då Viggan spelade i division 4 för första gången någonsin. Då vann Järfälla bägge mötena med 2-0 och 6-0. Året efter överraskade Viggan med att vinna med 6-0, men förlora returmötet med 0-4. Sedan dröjde det till 2013 innan lagen möttes igen, för övrigt samma år som Järfälla åkte ur division 4, efter att bl a Viggan vunnit med 5-1 och spelat en oavgjord 1-1 mot dem.

2018 var Järfälla åter tillbaka i division 4 och då blev det förlust för Viggan med 1-3 och 1-5. Året efter blev det åter förluster för Viggan, om än något mindre, 0-1 och 1-2. När man sedan återigen möttes var det i division 2 och året var nu 2023 och Viggan förlorade med 0-5 i premiären och även i returmötet, men nu bara med 2-3. Förra året förlorade Viggan borta med 2-0, men vann i sista matchen för säsongen med 2-0. Totalt på dessa 14 möten blev det tre Viggansegrar, en oavgjord och 10 Järfällavinster. Målskillnad: 19-35 för Viggans del.

Det är mot denna historiska bakgrund som dagens match skall ses. Det är alltså inte var dag som Viggan vinner mot Järfälla, något oddssättarna säkert också hade läst in i sina förutsägelser. Det krävdes nog också extraordinära insatser av Coach Sandberg vid ritbordet, för att undvika en försämring av de redan tidigare tunga resultaten. Sålunda lös också powepoint-skärmen intensivt dagarna innan, för att beskriva hur motståndarna skulle tas.

Kl 15 ringde klockorna för avspark och samtidigt förstod man att även Järfälla hade studerat ett antal ritningar innan man åkt hit till Vikingavallen. Redan efter tre minuter hade man ett giftigt anfall som avslutades med en hörna. Fyra minuter senare får Pansar-Calle Ringström göra en kraftfullbrytning som renderade en ny hörna. Timglaset hade nog runnit under 10 minuter innan den tidiga osmotiska Järfälla-pressen släppte sitt grepp.

Lätt yrvakna efter denna initiala press började Viggan hämta sig och i den 12:e minuten avfyrar Milos Marinkovic en rökare som styrs ut till hörna. Papis i Viggan-målet, som gjort sig känd för en hel del oortodoxa brytningsmetoder, ger i den 15:e minuten prov på detta, då han lämnar sitt revir för en avancerad tjurrusning ut mot ett av sina ytterområden, där han sittandes glidtacklar bort en boll till inkast. En mycket spektakulär och avväpnande insats.

Nu talar vi om en riktig kraftmätning som utspelar sig på Vikingavallen, där kampen om bollen var högintensiv från bägge håll. Charlie Antonelius, som tidigare antecknat sig i rullorna för målskyttar, lägger i den 19:e en rökare som gick över så pass högt, att Ornitologföreningen i Täby Kyrkby senare inkom med en anmälan för hets mot högtflygande småfågel. I ett något senare moment försöker sig Samuel Östlund på en Pirouette, dvs en rotation kring egen axel, där skottet sedan avlossas på en höft, från en höft, men tas av målvakten.

Samme Samuel kan sedan i den 26:e anteckna sig för ännu ett skott som gick över, dock utan erinringar från djurvännerna i Täby Kyrkby. Vi har i tidigare referat talat om Pansar-Calle och dennes pansarbrytande effekter och ännu ett exempel på detta gavs i den 27:e minuten, då Calle stoppar ett anfallsförsök genom att bara finnas till. Detta fick till påföljd att den anstormande Järfällaren for i luften så att fjädrarna rök.

När motståndaren väl tagit mark, erhöll Pansar-Calle ett gult kort, vilket även en av motståndarna fick efter denna flyguppvisning. Hursomhelst, Järfällorna fick även en frispark i ett ganska utstuderat farligt läge på högerkanten. Detta blev också upptakten till en ny intensiv Järfällapress. Utan att ta till några pugilistiska termer, så kom matchen att innehålla ett antal fällningar åt bägge hållen, även om de inte kom att leda till någon räkning från domarens sida. Men mycket tilläts där ute och det gällde också för bägge parter.

Liksom i förra matchen mot Nacka kunde man denna dag konstatera att dessa bägge lag förmodligen kommer att tillhöra gräddan i serien när det är dags för slutsummering, då bägge lagen antecknade sig för såväl teknisk som passningsskicklig förmåga i kontakt med boll och motståndare. Matchen kanske inte direkt bjöd på skönspel, men var desto mer spännande där minsta feltramp skulle kunna bli ödesdigert.

Viggan får ett bra frisparksläge i den 38:e minuten, dock utan synbarliga resultat och fyra minuter senare är Järfälla farligt nära att ta ledningen, men det hela mynnade ut i en hörna. Viggan upplevs nu lite som stressade andalusiska höns, särskilt som motståndarna får en ny hörna i den 44:e och ytterligare en i den 45:e, där Papis tvingas till en räddning på ett kanonskott. Halvleken avslutas med ett Viggan-anfall som var värt ett bättre öde än vad det nu blev.

Nervnystanen skulle rätas ut under pausen på såväl spelare, ledare och åskådare, liksom tarmperistaltiken skulle varvas ner för att kunna ta nya tag när den andra halvleken skulle starta. Vikingavallen som brukar vara känd för sina horisontella vindbyar var denna dag helbefriad från dylikt, men väderspänningen skulle tillta och bli mycket mer intensiv än vad som kan anses vara nyttigt.

Samuel Östlund, som normalt aldrig brukar gå mållös från arenan, har nu hittills fått se sig göra detta ända sedan säsongsstarten detta år. För att göra bot på detta, får han på en riktig rökare i inledningsminuten av den andra halvleken, men skottet touchar någon och avtar i styrka och hastighet med påföljd att målvakten nu kan ta den svalnande kulan. Järfälla svarar med något liknande tio minuter senare men skjuter utanför.

I den 57:e minuten lämnar Oscar och Calle manegen och istället släpps Benjamin Sohl och Kim Kotiram ut, vilket inte var någon dum idé med tanke på vad som hända skulle. Kim hade bara varit inne 4-5 minuter innan han skulle komma att spela en avgörande roll för utgången denna eftermiddag. Det hela hade egentligen börjat med att Hjalle Thorgerson plöjt upp hela mittfältet och på ett synnerligen initiativrikt sätt drivit bollen in i motståndarnas försvarsområde.

Det är väl ungefär här som Kim kommer in i bilden som mottagare av boll och senare även komma att bli assisterande vid målet. Men den som skulle komma att få bära lagerkransen denna dag blev Milos Marinkovic, numer kort och gott Milos Målis, efter att ha gjort segermålet idag och kvitteringsmålet förra veckan. Efter att ha hämtat sig efter uppvaktningen efter målet sammanfattade han det hela så här:

”Hjalle tog sig snyggt förbi ett par spelare och spelar ut den till mig som sen spelar över den till Kim på högerkanten. Kim skickar sedan tillbaks den till mig inne i boxen, där jag lyckas lura försvararen och sätta in den vid första stolpen, något jag ofta gör på träningar. Så skönt att den gick in på match också”!
En dryg kvart hade gått när Milos Målis i den 62:a minuten kan ge Viggan den efterlängtade ledningen och nu gällde det bara att knipa där bak med allt vad tygen håller.

Men det här var liksom att peta in en pinne i ett getingbo, ty nu fick Järfälla upp ögonen på vad som höll på att hända. Två minuter senare kontrar Järfälla och får med sig en hörna och spänningen är nu olidlig. Minuten efter räddar Papis till en hörna och nu snackar vi väderspänning på SMHI-nivå. Viggan befinner sig nu under en hydraulisk press och tittar nog lite då och då på klockan.

Efter 26 minuter in på den andra halvleken kommer Milos Målis ganska långt in i Järfällas absolut sista försvarsområde. Skall han lägga en placerare i ena hörnet eller hur tänker han? När han erhåller ögonkontakt med målvakten tar han i allt vad han orkar, men målvakten som var tillräckligt lång hinner få upp några fingrar som rödglödgade lyckas tippa eldklotet till hörna.

Atmosfären är nu så tät på Vikingavallen att luften nästan tagit slut och att spänningen är olidlig behöver knappast upprepas heller. Minuten efter Milos försök tvingas Conrad Johansson till ett förtjänstfullt ingripande som leder till en ny Järfällahörna. Två minuter senare är det dags för en ny Järfällahörna och minuten därefter tvingas Charlie styra ut till en ny hörna som blev till en dubbelhörna.

Gutenberg skulle säkerligen, om han levt idag, ha jämfört med vad som hände på Vikingavallen just i detta ögonblick, med hur det måste ha känts för en tryckarlärling att ha fastnat i digelpressen på 1400-talet. Trots denna motvind sticker Viggan upp i återkommande kontringar, som exempelvis i den 77:e då Samuel återigen avlägger ett skottförsök mot motståndarmålet, men får denna gång se kulan vina just utanför krysset.

I den 79:e släpps Vispen ut och möter då Milos i spelargången som går i diametral motsatt riktning och bägge får samtidigt se Järfälla skjuta över strax efteråt. Med fem minuter kvar av ordinarie tid får Hjalle ett gult kort för någon form av obstinat handling. Kvicksanden i timglaset har nu stelnat och Järfälla har lagt sina sista krafter på en belägring av Viggans bakre områden. Återigen fick Charlie, Aggebo, Conrad och nu Benji, Calles efterträdare, ta på sig igelkottaskinnet för att stoppa alla inkräktare från Järfälla socken.

Vi talar inte längre om ett osmotiskt tryck, utan nu rör det sig om en hydraulisk press och inte kändes det bättre när domaren började prata om fem minuters tilläggstid. I den 88:e minuten får Järfälla en hörna, men även denna storm rids ut av igelkottarna i de röda dräkterna. Vispen, som brukar röra om i grytan ordentligt, får i den 89:e minuten ett mycket trevligt erbjudande om att göra mål, men skottet blev för löst, i ett annars synnerligen delikat läge.

Två minuter in på tilläggstiden får Järfälla en frispark i ett otäckt bra läge. Alla håller andan. Skottet brinner av men går högt över och vid utandningen försvann en hel del granulat från Vikingavallen. Klockan tickade på men till sist hittade domaren pipan och tillkännagav att Viggan hade tagit en ny trepoängare… och det mot inga mindre än just FC Järfälla, den andra vinsten i rad också.

Två matcher i rad har Viggan nu visat sådan lagmoral att man blir minst sagt imponerad. Det som ibland saknas tekniskt eller passningsmässigt, kompenserar man med ett hjärta större än vad matchtröjan rymmer. Alla bidrar på något sätt. Vicke Vire Widlund agerar som en programledare i Robinson, genom att peppa och komma med råd och rön till sina kollegor. Erik Walle Wallén, stabsofficeren i mitten styr och planerar varje genidrag.

Hjalles framfart över planen innan målet, kan liknas vid Hannibals färd över Alperna, något han säkert kommer att skriva in i dagboken ty det var det värt. Viggans försvarslås, lika säkert som ett kombinationslås från ASSA, måste tillhöra eliten i årets serie. Lika flexibelt som ett gummiband både framåt och bakåt. Det är bara att ta av sig hatten igen för denna kollektiva insats, där Viggans avbytarbänk är lika stark som rostfritt stål, vilket är en förutsättning för att lyckas.

/Gula Örnen

Laguppställning
Pap Diouf
Conrad Johansson
Calle Ringström (57)
Erik Wallin
Oscar Helmersson (57)
Samuel Östlund
Hjalmar Thorgerzon
Charlie Antonelius
Marcus Aggebo, K
Milos Marinkovic (79)
Viktor Widlund
Jonathan Vestman, ers
Benjamin Sohl, ers (57)
Kim Kotiram, ers (57)
Alex Åhman, ers
Lucas Hollingworth, ers (79)
Filipe Santos, ers
Noah Wärme Qvisth (MV), ers

Målgörare
Milos Marinkovic (62)

Gula kort
Calle Ringström (30)
Hjalmar Thorgerzon (85)
Benjamin Sohl (90)

Röda kort
-

Domare
Joel Wessman, HD
Norouz Ali Amini, AD1
Kamal Berrahmoune, AD2

Matchens VIKing
Milos Marinkovic

Publik
101 personer

Väder
+11, mulet

Kalendern