Söndagen den 27 april hade Ytterhogdals IK satt sig på bussen och åkt den 425 kilometer långa vägen med buss ner till Vikingavallen i Täby. Hur Ytterhogdal, belägen lite nordväst om Sveg, överhuvudtaget hamnade i Norra Svealand är fortfarande under diskussion. Att laget sedan är uppbyggt enbart av internationella spelare och tränare ligger också på bordet för vidare frågor.

Ytterhogdals IK, nedan kallat Y, har tidigare genom åren haft division 2 Norrland som hemvist, så ett dussin busskryssningar neråt genom Sverige måste ändå fresta på, om inte annat så för ekonomin. Samhället Ytterhogdal räknas som en tätort i Härjedalens kommun och peakade kring 1980 då man hade över 1000 invånare, medan det nu för tiden ligger kring drygt 450 personer.

Mot den här bakgrunden är det imponerande att man lyckas skapa ett internationellt lag uppe i Härjedalen och så har det också varit genom åren, ofta med en viss engelsk koncentration. Chris Edwards kom exempelvis till Y 2015, när de låg i division 3 och sedan blev det spel i Östersunds FK, GIF Sundsvall, innan han 2019 kom till Djurgårdens IF.

Hursomhelst, nu befann sig Y på Vikingavallen i sina svarta matchkläder, rikligt beklädda med norrländska sponsorer, och det huvudsakliga språket var engelska att döma av de röstresursstarka motståndarnas tungomål. Viggan å sin sida var också behäftade med nya sponsorer och nya matchställ och kl 15.00 blåstes det till spel mellan de röda och de svarta.

Viggan hade säkert en viss mental prestationpress på sig att leverera, då Y:s tidigare motståndare rikligen hade gjort så. Åtminstone var tabellsaldot för Y inte direkt lysande, då det stod på 1-21 innan matchen, och det efter fyra omgångar och noll poäng. Dessutom hade Viggans kommande motståndare, lokalkonkurrenten Täby FK, tvålat dit Y med hela 8-0 härförleden.

Denna mentala press och en förmodad underliggande, och förmodligen även en omedveten underskattning, skulle visa sig att komma spela Viggan en hel del spratt under eftermiddagens gång. Det fanns uppgifter om att Viggan stod i 1,04, medan Y stod som högst 41 gånger pengarna. Det hela började också precis som oddssättarna hade förutspått.

Ty i den 7:e minuten får Samuel Östlund en boll från Oscar Helmersson och lösgör sig på högerkanten, innan han kliver innanför straffområdet och skjuter, men får se bollen stryka just utanför stolpen. Minuten efter kan Victor Widlund, alias Vicke Vire, medelst en luftpastej skicka fram bollen till en avancerande Samuel, som denna gång driver in från vänsterkanten. Skott kommer, men målvakten lyckas få ett långfinger på bollen och styr ut den till hörna.

Trots Samuels två ytterst kvalificerade målchanser, oroas man ändå över att antalet svartklädda spelare verkar överstiga det fastställda antalet 10 ute på planen, då de ständigt verkar finnas överallt. Alla på läktaren hade säkert tagit med sig en kulram i väskan inför denna match för att kunna hålla koll på målen. Men ack vad man skulle bedra sig.

Det skulle dröja ända till den 25:e minuten innan Viggan lyckades få hål på den under matchen mycket effektive målvakten. Det var Kim Kotiram som fick äran att göra sitt första mål för Viggan. Kim säger själv: ”Tror det var Charlie som hittade in till Viktor som skarvade till mig och så la jag bara in den i mål”! Ja, så enkelt kan det vara. Det var också ett betydligt viktigare mål än vad man kanske först inser.

Kim kan sedan också fixa en hörna i den 31:a minuten och sedan blir det en till i den 32:a minuten som Charlie Antonelius lägger. I efterdyningarna av den hörna blir det också mål, 2-0 för Viggan genom Conrad Johansson, för övrigt hans första i Viggan. Conrad, som ingår i Viggans bakersta Assa Abloy-lås, berättar själv hur det gick till när han fick måla för första gången i nya matchstället:
”Det var en otroligt skön känsla att få göra mål! Vi fick en hörna, och under veckan hade vi övat in en variant som vi trodde skulle kunna såra Ytterhogdal på bästa sätt. Efter några försök med den planerade varianten valde Charlie att istället slå bollen mot den bortre stolpen, där var jag på rätt plats och kunde nicka in bollen i mål”. Nu borde ju det hela vara klart tycker man, men….

Dagen innan hade Viggans kommande motståndare, Täby FK, spelat på samma plan och mött Falu BS, också nästkommande motståndare för Viggan. Täby ledde med 2-0 tills det återstod 3 minuter av ordinarie tid. Hur det gick? Det blev 2-2. Så mot den bakgrunden vet man att det ”aint over until the fat lady sings” något man fick sig inpräntat denna eftermiddag.

Trots en 2-0-ledning kändes inget kassaskåpssäkert med tanke på att motståndarna surrade som ettriga eldflugor kring Vigganspelarna, oavsett var dessa befann sig. En Y-hörna efter 36 minuter gör inte heller det saken bättre, särskilt som Viggan verkar ha glömt en hel del av vad Roger predikat om inne i lärosalen. Minuten efter driver Samuel igenom på högerkanten och spelar in till Erik Wallén inne i slottet, men som i ett hyggligt läge skjuter över.

Två minuter senare så fixar Oscar en hörna, men det vill sig inte riktigt denna dag för de röda, hur mycket man än försöker. I den 44:e tvingas Papis till en fin räddning och styra ut bollen till hörna, sedan ett Y-skott via en rikoschett ändrat riktning. På den efterföljande hörnan räddas bollen strax under ribban av en som förmodas vara Charlie som hade huvudet på skaft denna eftermiddag.

Halvleken avslutas med att Samuel snor bollen i ett uppspel och lyckas få in den till Kim, som är ytterst nära att bli tvåmålsskytt, men målvakten gör ett förtjänstfullt ingripande, något han också gjorde vid fler tillfällen denna dag, trots att han ofta gillade att hålla sig långt ute på planen, inte sällan i närheten av mittcirkeln när Y hade bollen.

Ja, ingen var väl jättenöjd med sin insats så här långt, trots att man ledde med 2-0 när man gick in till halvtidsvila. Lagmaskinen Viggan hade på något sätt blivit till en tiokomponents-uppsättning, där det var svårt att få alla kuggar att haka i samtidigt, som det brukat funka tidigare. Försvaret hade hållit tätt, även om det såg lite svajigt ut då och då. Framåt hade man inte heller fått till det riktigt trots två mål.

För att ändra på det så anfaller Viggan efter två minuter genom Samuel, som efter ett antal snurrfinter får ut bollen till Oscar, som får på ett bra skott som nog borde ha gått in, men bollen passerade just utanför den bortre stolpen. Den ettrige Oscar kommer minuten efter i ett eget regisserat anfall och skjuter, men får se bollen susa precis utanför målvaktens vänstra stolpe denna gång. Nära skjuter ingen hare, men det gör i vilket fall Åskan Helmersson.

Efter sju minuter får Viggan en hörna, som nog inte lär gå till hävderna som den mest briljanta hörnvarianten. Två minuter efter får Papis göra ett ingripande. Viggan är säkert vid det här laget både imponerade och oroliga över den moral man uppvisar i motståndarlaget. De hade nog inte tänkt åka buss i sex timmar bara för att sedan få kröka rygg och hämta ut bollar.

Efter 10 minuter får Kim ett jätteläge, då han kommer solo med målvakten, men skjuter mitt på, alternativt att målvakten placerat sig på exakt rätt ställe. Det rykte som föregått gästerna kom på skam ordentligt denna eftermiddag, då de inte var helt oävna med boll och hade inga som helst planer på att kasta in handduken, trots underläget och det historiskt dåliga tabelläget.

Efter ca en kvart spelar Samuel in i slottet, där Oscar ställt sig på straffpunkten och med en direkt träff ställer han målvakten, samtidigt som han inser att han just har gjort 3-0 till Viggan. Åskan berättar själv: ”Vi pressar aggressivt och vinner bollen högt upp och jag spelar till Samuel som driver på kanten och passar en perfekt boll tillbaka till mig i straffområdet som jag placerar lågt i målvaktens vänstra hörn”.

3-0 och saken är Oscar, tror nog samtliga på Vikingavallen, utom förmodligen de tillresta Härjedalningarna. 61 minuter hade gått av matchen men Y har ingalunda gett tappt, utan kämpar som om de inte sett vad det står på resultattavlan. Tre minuter senare kan inte Vigganförsvaret skaka av sig alla motståndare som surrar inne i straffområdet och till sist öppnar sig också en lucka och plötsligt stod det 3-1.

I den 67:e testar de även Papis med ett skott, men han är vaken som vanligt, men nu känns det som att det osar katt med det adrenalinpåslag som de svartklädda fått i och med målet. Men när nöden är som störst är hjälpen som närmast. I den 70:e kommer Calle-Kanon Ringström nära målet och skjuter som förväntat en riktig rökare, där målvakten med en luftpiruett lyckas boxa ut bollen till spel igen.

Då håller sig Samuel framme och denna gång kan inget stoppa honom eller den boll som nu är på väg in i den bortre burgaveln. ”Äntligen”!! kunde man höra Gert Fylking ropa bakom läktaren när Samuels namn kom upp i målprotokollet för första gången i seriespel denna säsong. 4-1. Nu skall det väl vara klart?

Tre minuter senare får Y en straff, sedan nr 16 sprungit betydligt snabbare än motståndaren inne i straffområdet, varvid den senare blev omsprungen med straff som påföljd. 4-2 var ett faktum och tänk då tanken om Samuel inte hade satt 4-1 strax innan, då hade det kunnat bli riktigt oroligt i magen. En kvart kvar av matchen och inget känns bergsäkert, trots en tvåmålsledning, men tänk på vad som hände här i går, då en ledning med 2-0 blev 2-2 på fem minuter.

Den sista kvarten hade man helst ha velat vara utan, då Y gick för högtryck medan Viggan ofta fick panikrensa, då grus hade uppenbarat sig i det röda maskineriet. Ofta upplevde man då de röda som en samling Andalusiska höns som sprang runt inom Kungsfågelns domäner, medan Härjedalningarna härjade som rävar i en hönsgård. Det var ingen rolig syn, särskilt som man aldrig sett något liknande förr.

Motståndarna fick till ett par hörnor på slutet och inget kändes avgjort och trots de tre poängen och de fyra målen, var det nog ingen som kände sig riktigt jättestolt över sin insats denna dag, och detta trots att var man gjort vad man kunnat. Till saken hör att Viggan haft det motigt när man tidigare mött lag från kölsvinet eller dess närhet. Vem minns inte debaclen mot Dalkurd förra året? Sex givna poäng som bara blev ett ynka.

Nå, det mentala spelet är svårt att förstå. Då är det betydligt enklare att begripa sig på det rent matematiska. Tre poäng är vad man spelar om, och med tanke på det så utgår det ju faktiskt inga poäng för skönspel. Det är tabellen som visar vad man går för, det andra glöms snabbt bort. Nu väntar årets stora lokalderby mot Täby FK på lördag och då behövs att maskineriet fungerar friktionsfritt igen.

Även om alla inombords ändå kände att var och en hade gjort sitt efter bästa förmåga denna eftermiddag, blev det ändå svårt att få den röda maskinen att fungera gnisselfritt. Det blev en match som ingen riktigt hade kunnat förutspå. Med litet flyt hade Viggan kunnat göra några fler mål och då hade man nog sett på matchen på ett litet annat sätt, det är ju så det funkar när man diskonterar segrar i förskott.

Mest glädjande denna dag var annars Samuels återkomst till den interna skytteligan och som uppmuntran för detta och diverse eminenta passningar hit och dit, belönas han med Matchens Viking. Nu väntar vi på att Samuel får sin ketchupeffekt på lördag.

/Gula Örnen

Laguppställning
Pap Diouf
Conrad Johansson
Jonathan Vestman
Benjamin Sohl (59)
Erik Wallin (76)
Oscar Helmersson (76)
Samuel Östlund, K
Alex Åhman (59)
Charlie Antonelius
Viktor Widlund (88)
Kim Kotiram
Calle Ringström, ers (59)
Lucas Hollingworth, ers (88)
Max Sjölander, ers (76)
Hjalmar Thorgerzon, ers (76)
Marcus Aggebo, ers
Filipe Santos, ers (59)
Noah Wärme Qvisth (MV), ers

Målgörare
Kim Kotiram (25)
Conrad Johansson (31)
Oscar Helmersson (61)
Samuel Östlund (70)

Gula kort
Benjamin Sohl (41)
Samuel Östlund (53)
Kim Kotiram (85)

Röda kort
-

Domare
Martin Hallén Almroth, HD
Norouz Ali Amini, AD1
Kenan Dizdarevic, AD2

Matchens VIKing
Samuel Östlund

Publik
95 personer

Väder
+15, sol, blåsigt

Kalendern