Klicka på bilderna i texen nedan för att få upp en större version med bildtext.
Viggans förhistoria
Det var i samband med Olympiaden i Stockholm 1912, som idrottsintresset vaknade
på riktigt i Täby. Redan samma sommar så anordnade Viggbyholms Idrottsklubb friidrottstävlingar
där bl a löpning 100, 400 och 800 m fanns med på programmet. Men även de övriga
grenarna som exempelvis längdhopp, höjdhopp, stavhopp, tresteg, spjut och kulstötning
fanns med. Rönningesjön blev automatiskt en perfekt arena för simtävlingarna.
Detta är faktiskt första gången som vi sett Viggbyholms Idrottsklubb omnämnas i
tryck.
Man gav ut ett påkostat program på fyra sidor, satt med bly och tryckt enligt alla
konstens regler. Men det skulle komma mer.
Nästa gång Viggan är på tapeten är 1921, då Wiggbyholms IF bildas söndagen den 22
maj, (stiftad den 5 juni) och det första fotbollslaget ser vi här på bilden, uppställda
för match i juni samma år. Då var medlemsavgiften 50 öre i månaden, dvs. 6 kr om
året (motsvarar ca 110 kr idag) vilket kan jämföras med vad medlemsavgiften är idag,
nämligen 300 kr. På programmet fanns förutom fotboll även simning, allmän idrott
och olika vinteridrotter. En av stiftarna som var med, valdes också till klubbens
förste ordförande. Hans namn var Eugene Wilson.
Då liksom nu var det ett ständigt jagande av sponsorer och Wiggbyholms IFs första
fotbollströjor sponsrades av “Sillen” Svenssons far, som hade fiskförsäljning inne
på Hötorget. (Man behöver ju inte undra så länge varifrån Sillen fick sitt smeknamn).
Tröjorna var blå/vita på den tiden, till skillnad mot idag då Viggan spelar i helröd
utstyrsel. Trots alla ansträngningar att hålla klubben vid liv så fick man dessvärre
se sitt gamla Wiggbyholms IF stilla avsomna 1928.
Viggans födelse
Efter nedläggningen av Wiggbyholms IF 1928, blev dock saknaden av en fungerande
idrottsklubb så pass stor i Viggbyholm, att ett antal personer samlades den 7 oktober
1930, en regntung höstkväll, för att försöka skapa något nytt och livskraftigt.
Efter många diskussioner och överläggningar valdes till sist den 30 oktober, på
ett icke alltför välbesökt möte, en styrelse med Tage Hallsten som ordförande. Den
nya klubbens namn, blev Wiggbyholms SK, som idag är Viggbyholms IK.
Tage Hallsten hade flyttat till Viggbyholm under senare delen av 20-talet och gift
sig med Gerda Ekstam, som var dotter till stinsen på Viggbyholms station. Tage Hallsten
var folkskollärare och hade ett stort och gediget idrottsintresse, något som många
av hans elever har vittnat om.
Början blev dock ganska motig för den nya klubben och det var nära att allt höll
på att sluta innan det ens hade börjat.
Under åren 1932-36 skedde dock ett ordentligt uppsving i samband med att klubben
fick ett stort antal ungdomar som anslöt sig. Fotboll och bandy blev de stora grenarna
och man hade också en hel del framgångar.
I samband med att den gamla styrelsen avgick 1937, drabbades klubben av stora svårigheter
och verksamheten lamslogs under ett helt år. Något ljusare blev det året efter,
men det var först 1941, som klubben riktigt vaknade till liv och sjöd av verksamhet.
Man spelade framgångsrikt fotboll i Wasaserien och bandy i Pokalserien.
Under många år hade man fört diskussioner med Gribbylunds SK om en sammanslagning
av klubbarna och i april 1945 blev det klart. Det nya namnet blev Viggbyholms IK.
31 oktober 1930 räknas dock som klubbens officiella födelsedatum.
1950-talet
Under kriget låg fotbollen nere, men återupptogs 1948, då några driftiga killar,
som bl a Sune Hansson, Evert Blomgren, Owe Sjöblom m fl skapade ett nytt lag nere
vid Ängsholmen. En av de mest kända spelarna i början av 1950-talet var den nu legendariske
Sven Tumba, som spelade i Viggans A-lag som ung junior, innan han så småningom gick
över till Djurgårdens IF.
På hösten 1949 fick man börja i den sk Kvalifikationsserien. På den tiden spelade
man höst/vår och först 1958 gick man över till nuvarande säsongsspel. Sedan hade
man två riktigt bra säsonger, då man vann ”Kvalifiken” N och Klass 3 N serierna
bägge åren och fick således 1952/53 spela i Klass 2 N (div. 6).
Fram till och med 1980 var seriesystemet indelat i Klasser och för att enklare kunna
göra jämförelser med nutida resultat, kommer vi i fortsättningen att översätta tidigare
Klassystem till nutida divisionssystem. Bästa placeringen för Viggan under 1950-talet
var 1955/56 då man kom trea i Klass 2 Norra (div. 6).
1960-talet
Enligt många supportrar skall Viggans årgång 1964 vara ett av de bästa lag klubben
någonsin haft. Detta var i och för sig sagt för ca 20 år sedan och mycket har hänt
sedan dess. Många av killarna på bilden ses ofta nere på Hägernäs IP och har säkert
ett och annat att tillägga om den saken.
Av killarna på bilden gick Lars-Göran Södergren senare vidare till Sundbybergs IK
och Spånga IS, när dessa spelade i div. 2 vilket motsvarar Superettan idag. Lars-Göran
dök senare även upp som tränare i Viggan under åren 1973-76, då Viggan tog sig upp
i Klass 1 N (div. 5) för första gången. Målvakten Anders Rosén gick till IK Sirius
som också spelade i div. 2. Det lär fortfarande pratas en hel del om Leif Nordqvists
exakta crossbollar, Bertil Röhls snabba ruscher efter kanten, Arne Ohlssons kanoner
i nättaket och Curre Lundells rensningar i försvaret. Vi misstänker att det görs
en hel del jämförelser med dagens upplaga av Viggan från åskådarplats. Trots dessa
herrars framfart slutade 60-talet ej så bra. Året 1969 måste ha varit ett av de
mörkare i Viggans fotbollshistoria, då man hamnade sist i Klass 3 B (div. 7) och
således fick spela i Klass 4 C (div. 8) år 1970. Men detta är ju förstås historia
nu, eller hur? Bästa placeringen för Viggan under 1960-talet var 1965 då man kom
fyra i Klass 2 Norra (div. 6).
1970-talet
Sammantaget får man väl konstatera att 70-talet var ett bra decennium för Viggan.
Efter att 1969 ha åkt ner i Klass 4 (div. 8), lyckades man så efter 2 år åter komma
tillbaks till Klass 3 (div. 7), sedan bl a nyförvärvet från Enebyberg, Hans “Clayan”
Henriksson lyckades peta in 25 mål. Sen bar det bara uppåt.
I och med att man 1975 fick kvala upp till Klass 1 (div. 5), så blev man även historiska.
Aldrig tidigare hade Viggan legat i Klass 1 (div. 5). Med Lars-Göran Södergren som
spelande tränare i Viggan så kom även framgångarna. Lars-Göran, som tidigare spelat
i Viggan på 60-talet hade under några år spelat div. 2 fotboll i “Sumpan” och Spånga,
hade uppenbarligen snappat upp ett och annat. Sejouren i femman blev dessvärre dock
bara två år.
1977 genomgick laget en generationsväxling, vilket i slutändan dessvärre ledde till
en degradering till Klass 2 (div. 6). 1978 hade flera spelare slutat och många gick
till andra klubbar, men den spelande tränaren, Pelle Johansson, lyckades ändå med
konststycket att hålla Viggan kvar i Klass 2 (div. 6) och man lyckades t o m komma
femma. Med Bengt Blomstergren som tränare, var man nära att vinna serien 1979, men
slutade tvåa.
På 70-talet kunde Viggan mönstra totalt 17 lag inklusive A- och B-laget. Bästa placeringen
för Viggan under 1970-talet var 1976 då man kom sexa i Klass 1 Norra (div. 5).
1980-talet
Viggan har alltid haft höga ambitioner vilket följande kan ge ett bra exempel på.
1981 ramlade laget ner i div. 7 och 1984 tyckte Viggans eldsjäl, ungdomstränaren
Harald Nilsson, att det var hög tid att satsa på en bra tränare. Inför säsongen
1985 var Viggan i akut behov av en ny tränare varför Harald ringde ”Laban” Arnesson,
som just fått silkessnöret som Förbundskapten för landslaget. ”Laban” nappade förvisso
inte, men rekommenderade Harald att ringa Kjell Samuelsson, som tidigare spelat
i Djurgårdens IF.
Kjell nappade och såg till att Viggan fick en fysik som förmodligen står sig än
idag.
Därefter (1986) tog Christer Törnqvist över och lyckades se till att Viggan genom
två seriesegrar i rad åter hamnade i div. 5. Under den perioden kunde man bl a skönja
en ung Hans Stark på mittfältet, som så småningom tog över tränarsysslan efter Christer.
En annan framträdande spelare var Erik Dahl, som enligt många tillhör en av de bästa
i rullorna. Han gick så småningom till Djurgårdens IF.
Hans Magnusson, som 1998 kraftigt bidrog till att Viggan kom att hålla sig kvar
i div. 6, utgjorde redan på 80-talet Viggans farligaste anfallsvapen. Han räknas
än idag till en av Viggans i särklass vassaste målskyttar.
På 80-talet hade Viggan totalt 17 lag i seriespel inkl A- och B-lag. Bästa placeringen
för Viggan under 1980-talet var 1988 då man kom nia i div. 5 Norra.
1990-talet
Under 1990-talet kan man konstatera att Viggan stod för kontinuitet, genom att ligga
i samma serie, div. 6, under tio år. Även om man höll sig i de undre regionerna
lyckades man dock alltid hänga kvar. Men 1998 var det ytterst nära att man fick
bita i gräset. Efter en svag vårsäsong och ett ej alltför stabilt spelarunderlag
fick Börje Peratt nog som tränare och lämnade sysslan på sommaren.
Hans Stark, som vi såg på bild i laguppställningen från 1986, hoppade in som tränare
och lyckades samla ihop tillräckligt många för att kunna fullfölja seriespelet.
I den sista matchen mot Åkersberga, nere på Hägernäs IP, skulle det avgöras vilket
av lagen som skulle förpassas neråt i seriesystemet. Åkersberga drog det kortaste
strået. När det som bäst behövdes visade Viggan sina muskler och vann rättvist med
hela 4-1.
Efter denna traumatiska avslutning kunde Viggan åter börja se framåt, med en hel
kull av 80-spelare som stod och väntade i hallen. En ny tränare, Curt Elgbro, en
bred trupp och en ny organisation för seniorfotbollen lade grunden för en mycket
stabil avslutning i seklets sista timme. Serieseger och avancemang blev resultatet
av denna satsning, vilket nu har hållit i sig under ett flertal år.
Bästa placeringen för Viggan under 1990-talet var 1999 då man vann div. 6 A.
2000
Lördagen den 13 maj år 2000 blev en historisk dag för alla i Viggbyholms IK. Närmare
500 personer hade samlats nere vid Hägernäs IP för att delta i firandet av klubbens
70-årsjubileum.
Janne “Loffe” Carlsson, som var konferencier under Vikingdagen, kunde med hjälp
av sin trombon leda folkmass-orna från den ena begivenheten till den andra. Den
stora händelsen var dock när förbundskaptenen Tommy Söderberg kom för att avtäcka
Viggans egen runsten som rests för att hedra allas insatser för klubben under dess
70-åriga historia.
Tusen år har gått sedan de första runstenarna ristades, så vad kunde vara en lämpligare
manifestation för det nya Millenniet och klubbens jubileum än att resa vår egen
runsten.
På runstenen står nu inristat: “Vikingar i Viggbyholm lät resa denna sten till minne
av sina gamla kämpar. Aldrig skall ett minnesmärke vara större än detta över dugliga
män”. Så lyder texten i översättning på den minnessten som Viking Wemmenhög ristade
och Tommy Söderberg avtäckte, lördagen den 13 maj år 2000.
Året 2000 blev historiskt på många sätt. Viggbyholms IK fyllde som sagt 70 år och
representationslaget spelade åter i division 5, efter mer än 10 års frånvaro. Viggan
gjorde även sitt 2000:e mål denna säsong, som tillskrevs Max Stjernfelt, för att
ytterligare accentuera jubiléet.
Uppladdningen inför årets säsong förlades till Crystal Palace i London, där två
tränings-matcher spelades mot tufft engelskt motstånd. Första matchen slutade med
Vigganseger med 2-1 mot Old Rutlishians och i den andra, mot Metrogas, blev det
2-2.
Som nykomling i div. 5 lyckades Viggan mycket bra och kom till sist på en hedrande
sjätte plats i tabellen.
2001
Andra året i div. 5 blev för Viggans A-lag ett mycket lyckosamt år, där man länge
var med och slogs i toppen av tabellen och när krutröken väl lagt sig, blev det
en mycket meriterande tredjeplats med mersmak. Detta var Viggans bästa placering
någonsin i fotbollssammanhang och en matchsvit på hela tolv matcher i rad utan förlust
är bevis på detta.
För Viggans B-lag gick det ännu bättre, då man vann sin serie i R3A och för första
gången fick avancera till R2, detta efter att man under hösten bara tappat en poäng.
Denna placering var hittills också Viggans bästa i reservlagsserien.
2002
Detta år var ännu ett år då Viggan gjorde mycket väl ifrån sig. Länge och väl höll
sig laget med i toppen och det var först på sluttampen som man tappade direktkontakt
med serieledarna. Efter fyra framgångsrika år som tränare i Viggan, kunde Curt Elgbro
på hösten lämna över stafettpinnen till Dan Wallin, sedan laget även detta år kommit
trea i tabellen.
Täby IS vann serien och gick upp i div. 4, vilket gjorde att vi under nästa år skulle
sakna de efterlängtade lokalderbyna, som bjudit på så mycket spänning.
2003
År 2003 blev det bästa året någonsin för Viggbyholms IK. Säsongen inleddes på ett
strålande sätt med att Viggan gick ända fram till semifinal i Nike Cup, där man
dock förlorade med 4-1 mot Café Opera efter att ha bjudit hårt motstånd in i det
sista.
Lördagen den 4 oktober 2003, är ett datum som alltid kommer att finnas med i Viggans
historieböcker. När slutsignalen hade gått efter matchen mot Favoriterna, som Viggan
vann med 4-0, kunde man konstatera att man vunnit serien med nio poängs marginal
till tvåan Danderyds SK. Efter matchen delade Sven Tumba ut en gratifikation till
Viggans lag från Gamla VIK:are.
Det var första gången i klubbens 73-åriga historia som man lyckats vinna division
5 och därmed få gå upp i div 4. Detta år slog Henrik Zacco även alla tiders rekord
i Viggan, genom att göra inte mindre än 31 mål i serien.
Under hela säsongen höll sig Viggan i toppen av tabellen och ledde serien från och
med den sjunde omgången, bortsett från den nionde, då Rinkeby tillfälligt övertog
ledningen en gång.
Så här i efterhand kan det synas som att serien vanns enkelt, men så var ingalunda
fallet. Särskilt under höstsäsongen spelades många spännande och avgörande matcher,
vilka utföll i Viggans favör. Spänningen var så stor under hösten att hemmamatcherna
drog storpublik varje gång, med ett snitt på över 120 personer per match.
Fem års målmedveten satsning hade till sist gett resultat med råge. Under de fem
gångna åren hade Viggan, både A-laget och B-laget, förbättrat sina positioner för
varje år, så sett ur det perspektivet var resultatet 2003 kanske inte så oförtjänt,
men väl så välkommet.
2004
Första året i division 4 började riktigt bra och Viggan hängde med i den övre halvan
fram till sommaren, men sen gick det betydligt sämre.
Hösten blev till sist en riktig rysare sedan ett av bottenlagen plötsligt vaknat
till liv och började ta poäng. Viggan kunde dock hålla undan med god marginal och
hamnade slutligen på en tionde plats och säkrade därigenom nytt kontrakt till kommande
år.
För B-laget gick det mycket bra och man kom till sist tvåa i sin serie, R2A, vilket
i sin tur ledde till avancemang till R1, där Viggan aldrig heller hade spelat tidigare.
2005
På det sportsliga planet blev 2005 det hittills bästa året för Viggbyholms IK i
fotbollssammanhang. Även på andra plan höll sig Viggan framme.
Den 20 februari anordnades den mycket uppskattade Jubileumsshowen på Tibbleteatern,
där flera fina artister som The Boppers, Mikael Rickfors, Nattugglorna och komikern
Patrik Ohlsson underhöll den månghövdade publiken.
Seniortruppen kunde efter försäsongens träningsmatcher tina upp på ett träningsläger
i Spanien, som man jobbat ihop till. Lägret som låg i Empuriabrava utanför Barcelona,
blev mycket uppskattat och minnesrikt.
På Valborgsmässoaftonen anordnade Viggans ungdomsfotboll Viggandagen, med fotbollsturneringar
och andra trevliga aktiviteter, som pågick under större delen av dagen, något som
även kommer att ske vid årets Valborgsmässofirande.
Den 12 maj anordnades en Jubileumsmatch, med anledning av klubbens 75-årsjubileum,
mellan Viggans seniorlag och svenska mästarna Djurgårdens IF, som ni kan läsa mer
om längre fram. Matchen föregicks av en St Eriks-cupsmatch mellan Viggans och Djurgårdens
P92:or.
Innan höstsäsongens början samlades hela seniortruppen på ett miniläger utanför
Västerås för att finslipa formen efter semestern. Trots ett mycket lyckat läger
blev höstsäsongen mycket nervpåfrestande, där Viggan dessvärre drog det kortaste
strået i alltför många matcher för att det skulle vara hälsosamt.
2005 blev Viggans andra år i div. 4, ett år som blev lika dramatiskt som det föregående
året, sedan Viggan fått det riktigt kämpigt på höstkanten och slutade på en 10:e
plats. Ljusglimtarna var annars lokalderbyna mot Täby IS och IFK Täby där Viggan
inte förlorade någon enda match. För B-laget blev det lugnare med en sjätteplats
i R1A, den bästa placeringen någonsin.
Efter säsongsavslutningen anordnades den årligt återkommande internturneringen Lilla
Viking Cup, där seniortruppen spelar mot varandra i respektive favoritlags tröjor.
Årets segrare blev Djurgårdens IF, följt av Hammarby IF och AIK.
Lördagen den 22 oktober hölls en stor Jubileumsfest i samband med 75-årsjubiléet,
där såväl unga som gamla Vigganmedlemmar, folk från kommunen och Sthlms Fotbollförbund,
samlades till festmåltid med dans.
För fjärde året i rad arrangerade Viggan den mycket uppskattade inomhusturneringen
Viking Cup i F2-hallen. Turneringen som pågick under tre dagar mellan den 2-4 december,
lockade inte mindre än 24 lag, vilket också var maximum vad gäller antal lag. Viggan
slutade på fjärde plats efter en hel del otur i slutsspelet. Något som senare också
upprepade sig i Nike Cup i mellandagarna.
Den 17 december var det dags igen för den årligen återkommande Skinkcupen i F2-hallen,
där seniorerna åter drog på sig sina favoritlags tröjor. Även denna gång gick Djurgårdens
IF segrande ur striden och alla vinnarna fick gå hem med var sin skinka.
Året avslutades med att Viggans Kalender släpptes innan julen. En mycket uppskattad
kalender skulle det visa sig, där många av Viggans spelare visade upp sig i nästan
bara mässingen, till mångas förtjusning.
2006
Förväntningarna inför säsongen 2006 var stora i Viggan och det såg också riktigt
bra ut inledningsvis, något som dock kom att förändras på höstkanten, som det även
hade gjort under de två föregående åren. Inför sista omgången var Viggan piskade
att vinna eller spela oavgjort mot Bele Barkarby för att säkra kontraktet. På bortaplan
vann man med viktiga 2-1 trots att man spelade med en man kort från 37:e minuten.
Segern räckte inta bara till nytt kontrakt utan även till en sjundeplats i serien,
den bästa någonsin.
B-laget hade en lika tuff resa under hösten men kunde även de säkra en säker sjundeplats
vid säsongens slut.
2007
Under denna säsong leddes A- och B-laget av tränarparet Robert Veronese och Per
Magnusson och efter att ha upplevt en mycket bra försäsong med många goda resultat,
där träningslägret i Sundsvall utgjorde det sista avstampet innan säsongstarten,
var förväntningarna mycket höga.
Redan innan sommaruppehållet hade A-laget samlat ihop hela 20 poäng och efter ytterligare
7 poäng på de första tre höstmatcherna låg man trea med ordentlig kontakt med den
absoluta toppen. Dessvärre varade inte denna glädje då den ene spelaren efter den
andre skadades med påföljd att höstsäsongen avslutades med 7 raka förluster, vilket
till sist gav en 7:e placering i tabellen.
B-laget lyckades med konststycket att också komma 7:a, efter att ha legat sist under
större delen av säsongen.
Säsongen fick dock en mycket trevlig avslutning, då Viggan i den 5:e upplagan av
den egna inomhusturneringen Viking Cup lyckades vinna turneringen, som hade lockat
24 lag detta år.
2008
Denna säsong leddes seniortruppen av Jocke Olausson och Peter Eklund. Uppladdningen
skedde i Västerås inför säsongstarten. Förväntningarna var stora inför seriepremiären
och när den väl kom, sjönk dock barometern rejält sedan man i inledningsmatchen
förlorat med hela 1-7 mot FC Djursholm.
Tyvärr höll trenden i sig och med sju raka förluster på slutet av höstkanten året
innan i bagaget, blev det ganska tungt att inleda säsongen 2008 med hela åtta raka
förluster. Detta ledde till en rockad i tränarstaben, där Jocke Olausson ensam tog
över tränaransvaret, vilket fick direkt utdelning i den nionde omgången mot Kungsängens
IF, då Viggan tog sin första poäng i 0-0 matchen. Därefter gick det riktigt bra
och efter de åtta tunga inledande förlusterna kunde man sedan spela ihop inte mindre
än 24 poäng på de återstående 14 omgångarna och blev med det tia i tabellen.
I december kunde man sedan ta hem sin andra raka vinst i Viking Cup där 24 lag deltog.
2009
Även detta år inleddes med ett träningsläger i Västerås, på Swedbank Park, under
ledning av Jocke Olausson med assistans av nytillkomne Ulf Johnson. Till skillnad
mot det föregående året fick man nu en smakstart i serien och kunde besegra favorittippade
IFK Österåker med 5-0 och IFK Vaxholm med 2-0.
Under
större delen av säsongen ledde Viggan sen serien och det var först på sluttampen
som man lämnade över stafettpinnen till Kungsängens IF som till sist också vann
serien. I sista omgången lyckades dessutom Bele Barkarby gå om Viggan på bättre
målskillnad, där bägge lagen hamnade på imponerande 50 poäng.
I den egna Viking Cupen som lockat 20 lag kom man detta år tvåa, efter förlust mot
Markim Orkesta i finalen.
2010
Efter att under 2009 haft ledningen i serien större delen av säsongen, föll Viggan
snöpligt på mållinjen, då man inte bara tappade förstaplatsen utan även blev snuvade
på andraplatsen med sämre målskillnad.
Scenariot höll nästan på att upprepa sig under 2010, då Viggan innehade andraplatsen
under nästan hela säsongen, men tappade den tillfälligt i slutskedet. Men med en
ordentlig slutforcering och lite hjälp av andra lag, lyckades man dock ta hem andraplatsen
och därmed också ta sig till kvalspelet om en plats i division 3.
Året hade också börjat mycket bra, då man hade tagit sig till slutspelet i Futsal
SM, som avgjordes i Solnahallen i februari. I en dramatisk semifinal besegrades
man dock av Skövde men kunde i matchen om tredje pris besegra IFK Motala med 8-1
och därmed lägga beslag på Lilla Silvret.
I kvalspelet, som tog vid direkt efter säsongs-avslutningen på hösten, kunde Viggan
vinna kvalserien obesegrade och var därmed klara för spel i division 3, efter 5-3
mot gotländska FG86, 1-1 mot Enköpings IS och slutligen 3-0 mot Spånga IS. Detta
var den största framgången hittills i fotbollssammanhang för Viggbyholms IK.
2011
Detta var Viggans första år i division 3 norra Svealand. Efter en olycklig 1-0 förlust i premiären borta mot Upsala IF, vände lyckan och Viggan spelade inte mindre än 10 matcher i rad utan förlust, varav de sju sista var idel segrar. Efter 10 omgångar ledde man serien. Efter sommaren dalade dock formen och man låg på en stabil fjärdeplats hela hösten ända fram till sista omgången, då IK Franke gick om med en poäng. Noterbart är att Viggan tog fyra av sex poäng av seriesegraren Karlberg och tre av sex mot tabelltvåan Bele Barkarby.